LIBERAL KOMMENTAR
Sverige ska hålla fast vid systemet med automatiskt barnbidrag till alla barn. OECD:s rapport om ökade inkomstklyftor och Finanspolitiska rådets beräkningar indikerar även att det är dags att höja beloppet. Rådet har undersökt vad en höjning från den sju år gamla nivån på 1 050 kronor, till 1 288 kronor per månad, skulle innebära. I korthet kommer man fram till att barnbidraget är ett så effektivt fördelningspolitiskt instrument att en höjning skulle betala sig.
Få lär ha missat att den årliga OECD-rapporten ringar in Sverige som det land där den relativa fattigdomen växer snabbast.
Det är värt att notera att OECD konstaterar att svenska hushåll generellt har fått det bättre, trots den ekonomiska krisen i Europa, men att människor utanför arbetsmarknaden halkar efter. Det är också värt att framhålla att kritiken mot regeringen bör fokusera på nedbantade socialförsäkringssystem och stillastående bidrag framför arbetslinjen.
Men Finanspolitiska rådet bekräftar att inkomstspridningen i Sverige har ökat ända sedan mitten av 90-talet och att det växande glappet avser inkomster efter utbetalda bidrag och avdragen skatt. Ett sätt att parera utvecklingen vore alltså att restaurera systematik och nivåer inom olika ersättnings- och bidragssystem.
Barnbidraget är ett obyråkratiskt instrument, som syftar till att jämna ut skillnader i levnadsstandard mellan barn. Det hjälper i första hand relativt fattiga barnfamiljer som tenderar att hamna i socialt underläge, på fler plan än rent ekonomiskt. Barnbidraget är räddningen i slutet av månaden för många men har samtidigt fått kritik för att det på köpet hamnar hos privilegierade. Många körkort har finansierats med barnbidrag som hamnat på spar- i stället för matkontot.
Alternativet vore som sagt att behovspröva barnbidraget, och indirekt göra det till en form av försörjningsstöd. Det skulle troligen innebära komplex gränsdragning för barn i olika grad av utsatthet. Vidare skulle behovsprövning sannolikt göra bidraget till något laddat, rent av stigmatiserande. Till det kommer den byråkrati som skulle dras igång kring ett institut som i dag har mycket begränsad handläggning.
Jämför man med det tungrodda systemet med föräldrapenning så får man en indikator på vilka resurser ett behovsprövat barnbidrag skulle ta i anspråk. Till saken hör också att de som mest behöver barnbidraget sannolikt är de som i minst grad mäktar med att driva ärenden hos Försäkringskassan.
Ökande skillnader betyder inte per automatik att en massa barn far illa, men det är viktigt att erkänna faran i försummade ersättningssystem och se till att prioritera rätt. Allt pekar på att uppgraderade barnbidrag är en sådan prioritering.