Möjligen gläds Djurrättsalliansen åt att tre svenska grisbönder om dagen sedan årsskiftet lägger ner sin verksamhet.
De borde dock vara tämligen ensamma om att applådera detta faktum.
Och om det verkligen är djurens väl och ve man värnar borde man ta sig en grundlig funderare över den eventuella skadeglädjen.
Konsumtionen av griskött minskar nämligen inte, den ökar.
Vi äter mer griskött och importen av utländskt griskött har nästan fördubblats de senaste tio åren enligt SCB. I dag står importen för cirka hälften av konsumtionen.
Främst är det danskt fläskkött som konkurrerar ut det svenska och här finns den riktiga paradoxen för den som väljer bort det svenska av djurrättsskäl.
I Danmark kuperar man regelmässigt svansarna på grisarna, man har mindre boxutrymme och inte samma krav på att vara antibiotika- och salmonellafria. När SR Ekot granskade den danska grisnäringen 2009 fick de se exempel där suggor fick leva sina liv fixerade i en bur där de inte kunde vända sig.
Danmark följer EU:s regler medan Sverige har bestämt sig för att ha högre ambitioner än så.
Men ambitionen verkar försvinna när staten blir konsument och ska upphandla griskött till kommuner och landsting. Då gör man som gemene man i butiken, man ser endast till priset.
I handeln använder butikerna den danska fläskfilén som lockvara. Förlusten tar man in på det svenska köttet.
Jag har full respekt för människor som inte kan acceptera modern grisuppfödning över huvudtaget. Likaså respekterar jag alla de som inte har något val utan måste välja det billigaste.
Men de som väljer bort svenskt griskött till fördel för danskt med motiveringen att svenska grisbönder behandlar sina djur illa - eller att det inte är någon skillnad på Sverige och Danmark - deras argument har jag mycket svårt att köpa.
Priset betalar vi hur som helst just nu genom att svensk grisnäring håller på att försvinna.