Högt gastryck på Sverige, dags att trycka tillbaka
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ta Ulrica Schenström, till exempel. Hon blev av med arbetet som statssekreterare åt statsministern efter att ha blivit fotograferad under en uppmärksammad kväll på krogen. Det är sannolikt att hon inte kommer att hamna i en liknande situation igen. Men det innebär ju inte att omdömet plötsligt blivit osvikligt. Kalla fakta berättade i TV4 i söndags kväll om hur Ulrica Schenström numera är konsult och lobbyist för Nord Stream. Tillsammans med Dan Svanell, som varit pressekreterare åt sjuk socialdemokratiska ministrar.
Jag tillhör inte dem som tycker att de enda jobb som en före detta politiker kan ta är landshövding eller generaldirektör. Men lite fingertoppskänsla för vilka uppdrag som är lämpliga och vilka som är olämpliga måste man ju begära av någon som varit nyckelperson i maktens centrum. Schenström måste vara väl insatt i tankarna bakom regeringens valhänta hantering av den gasledning som Nord Stream vill bygga genom Östersjön. Nu har hon gått över för att viska i örat på dem som sitter på andra sidan bordet.
Det är tydligt att Nord Stream opererar på det här sättet. Det tydligaste exemplet är att företagets styrelseordförande heter Gerhard Schröder och är före detta förbundskansler. Men Schröder har åtminstone tagit positionen i ett projekt som den tyska regeringen verkar för och vill ha. Schenström jobbar däremot för ett projekt som måste betecknas som en motpart till hennes gamla arbetsgivare.
Det var en aha-upplevelse när riksdagsmannen Urban Ahlin (s) läste högt ur sin möteskalender. En efter en passerade Nord Stream-företrädare revy för att knåda och bearbeta svenska parlamentariker. Sverige är under tryck. Det är ta mig tusan dags att börja trycka tillbaka.
Hur mycket omdöme har jag själv, förresten? En sak känner jag mig obekväm med så fort Nord Stream kommer på tal, och det är att jag i och för sig mycket tydligt tagit ställning mot Nord Stream men att jag samtidigt tyckt att kommunen kan ingå en affärsuppgörelse med Nord Stream om hamnen i Slite. Detta enligt principen att om en kommun bedriver näringsverksamhet så kan den inte gärna göra det utifrån föreställningen att det är kommunen som skall bestämma vilka företag som skall få verka i kommunen. Jag vill exempelvis inte heller att kommunen skall blockera en butikskedja från att etablera sig på Gotland, bara för att den politiska majoriteten inte gillar dess personalpolitik.
Nå, principer i all ära, men politiskt har jag intagit en ståndpunkt som är svår att förklara. Så svår att jag känner mig lite löjlig när jag försöker. Men jag har ju åtminstone fortsatt vara tydlig i min åsikt att Nord Stream är ett projekt som försämrar säkerhetsläget i Östersjön och som gör Europa ännu mer strategiskt beroende av rysk energi. Detta är ett beroende som redan har påverkat Tysklands agerande inom exempelvis Nato. Berlin är numera mycket lyhört för vad Moskva önskar. För Europas skull borde Sverige blockera gasledningen.
Jag önskar att de gotländska makthavare och opinionsbildare som sade ja till avtalet om hamnen i Slite ändå förmått att bilda opinion mot gasprojektet. Så har det inte blivit. I Kalla fakta förklarade Eva Nypelius att frågan är en statlig angelägenhet som inte ligger "inom den kommunala kompetensen". Det är ett ställningstagande som är ännu svårare att förklara och försvara.
... som för övrigt anser att om Konstfack är angelägna om att nyttja sin konstnärliga frihet som man nu gör, så är det dags att institutionen får känna på hur det är att vara verkligt fri.
Fri från statlig finansiering.