Motståndarna till Nordkalks nya kalkbrott i Bunge famlar efter halmstrån i den elfte timmen. Ett av dessa strån bröts på fredagseftermiddagen när Högsta domstolen meddelade avslag på alla yrkanden om inhibition. Inhibition hade, åtminstone tillfälligt, förhindrat Nordkalk att börja arbeta med det nya brottet.
Realistiskt sett är nu EU:s miljökommissionär motståndarnas sista hopp. Jag rekommenderar dock att de inte håller andan medan de väntar på att Janez Potocnik ska ingripa. Risken är stor för att det skulle leda till en påtaglig blå nyans i ansiktet.
Just när det gäller så omfattande ingrepp i naturen som ett stort kalkbrott så är jag inte så bekymrad över att rättsprocesserna drar ut på tiden. Den svårtolkade miljölagstiftningen och långa beslutsprocesser är ett problem, både för miljön och för företagandet. Och det finns inget egenvärde att hanteringen drar ut på tiden. Men en verksamhet som kalkbrytning borde kunna hålla sig med en lång planeringshorisont. Även om sju år är extremt.
Men även långa processer tar så småningom slut och an av sidorna i konflikten kommer inte att gilla resultatet. De som nu överväger att handgripligen fortsätta kampen mot kalkbrottet i Bunge bör betänka att de lagar och rättsinstanser som medgett kalkbrytningen i Bunge är samma lagar och instanser som i andra sammanhang skyddar viktiga naturvärden.
Vi har alla något att vinna på att respektera lag och rätt, så länge de skyddar ett anständigt och rättssäkert samhälle.