Hög tid att belöna arbetarväljarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det avtecknar sig också i politiken. Under mycket lång tid har den förhärskande inställningen varit att nyckeln till makt och inflytande ligger i att tjusa medelklassen. Det har såväl socialdemokratin som borgerligheten varit rörande överens om. Därav å ena sidan maxtaxan och å andra sidan avdrag för hushållsnära tjänster och förändringar i fastighetsskatten.
Trots moderaternas svävande tal om "det nya arbetarpartiet" är det tydligt att regeringens politik hittills framför allt har gynnat den urbana klassen i storstäderna. Lättrörliga människor som tjänar på globaliseringens kraftfulla förändring av arbetsmarknaden. Det är ett misstag. En viktig förklaring till alliansens valseger var trots allt det ökade stödet för de borgerliga partierna bland LO-anslutna.
I Storbritannien kunde Margaret Thatcher upprätthålla sitt långa maktinnehav med hjälp av stödet från arbetarklassen. På samma sätt borde alliansen i Sverige ha möjlighet att långsiktigt överta denna väljargrupp från socialdemokratin. Men då gäller det att på allvar börja belöna de i LO-kollektivet som i riksdagsvalet hade modet att byta skepp.
Det handlar exempelvis om att sänka skatterna så att det känns. En tusenlapp eller en femhundring mer i månaden är en liten tröst för den arbetarfamilj som sliter för att få vardagen att gå ihop, och som ibland tvingas välja mellan att betala av på huslånet eller ge barnen nya kläder.
Dessutom bör regeringen släppa kravet på att människor som kanske har fått lämna utflyttade fabriker och som inte omedelbart hittar ett nytt arbete måste flytta någon annanstans. Satsa i stället på att minska regionala klyftor och rusta upp de områden där många ur arbetarklassen nu går utan jobb.
Att arbetarna skulle kunna identifiera sig med alliansen är mycket realistiskt. Den politiska kraft som idag har en nedlåtande attityd mot fysiskt arbete är faktiskt socialdemokraterna. Hur ska man annars tolka deras avsky för all utbildning som inte är teoretisk? Lägg därtill den bidragslinje som länge har präglat Rörelsen och som har förpassat många stolta arbetare till soffan.
Långt in i borgerligheten finns dock röster som tycker att moderaternas retoriska flirt med LO-familjer är besvärande. Och det är den. Så länge man inte går från ord till handling.