Gustav Hoffstedt (M) fördömer Kuba i GT 17/8. I sin iver påstår han att Anna Ardin, som ledarskribent, går i tyrannernas (Castros?) ledband. Men i vems ledband går Gustav Hoffstedt och Moderaterna?
Nagel i ögat
Kuba är en nagel i ögat på framförallt sin stora granne i väst, USA. Sedan revolutionen 1959 har Kuba fått försvara sej mot USA:s försök att störta regimen och är utsatt för en omfattande nordamerikansk handelsblockad.
Flera FN-resolutioner har försökt få stopp på blockaden utan att lyckats. USA bestämmer med vem och med vilka Kuba får ha ett handelsutbyte.
Blockaden sträcker sej över alla världens nationsgränser, även till Sverige. USA har sin ökända Guantanamobas på Kuba. Vilket strider mot kubanernas självbestämmanderätt över sitt eget territorium.
Fjäsket för Kina
Det förkommer förtryck på Kuba liksom övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Kuba är en diktatur i västerländsk mening. Men jag ifrågasätter starkt om detta är de verkliga skälen till Hoffstedt och Moderaternas svartmålning av Kuba. Inte om man ser till den svenska regeringens fjäskande för en annan kommunistdiktatur nämligen Kina som man har ett klirrande handelsutbyte med.
Money Talks. Svenska kapitalister verkar älska kommunistdiktaturen Kina. På Kuba finns inga pengar att hämta för svenska eller internationella kapitalister. Det är de kubanska idéerna om att en annan värld är möjlig som är så utmanande. Idéer som idag har fått stor spridning inte minst i de omgivande latinamerikanska länderna bland annat mot USA:s världsherravälde. Det är inte övergreppen mot de mänskliga rättigheterna på Kuba som egentligen bekymrar belackarna.
Värre övergrepp
I demokratins namn begås ännu grövre övergrepp. Vi kan se det i Israel i konflikten med Palestina eller i Kubas demokratiska grannländer Mexico och Colombia.
Det är snarare Kubas erkänt stora framgångar inom välfärden, på hälso- och sjukvårdens område i strid mot nyliberala lösningar och privatiseringar som är så utmanade för högerkrafterna i USA och annorstädes.
Kuba uppvisar exempelvis, trots sina stora svårigheter, en lägre spädbarnsdödlighet än det rika grannlandet USA. 11 miljoner kubaner har rätten att själva bestämma över sitt land och sin utveckling. Utan inblandning av världspolisen next door. Tyvärr följer den svenska utrikespolitiken USA hack i häl vilket varken leder till att demokratin eller de mänskliga rättigheterna respekteras.