Förra året fyllde Gotlands kommun/Region Gotland 40 år. I årsberättelsen för 2010 finns en intressant och läsvärd historik som också är ett bra underlag för att förstå utvecklingen och vilka utmaningar vi står inför.
1971 då Gotland blev en kommun var skattesatsen 24,50 och kommunens nettokostnader 1 058 miljoner. Sedan dess har kostnaderna ökat med cirka 600 miljoner varje decennium, förutom mellan 1991-2001 då kostnaderna ökade med 1 018 miljoner kronor.
På 40 år har kostnaderna blivit fyra gånger så stora, plus 2 871 miljoner, medan skatten under samma tid ökat med 8,60 kronor (cirka 35 procent).
Under den period när verksamheten växte som mest (1990-talet) höjdes skatten minst.
Förutom genom den kommunala skatten har volymökningen finansierats genom ökade beskattningsbara inkomster och statsbidrag.
I dag är skattesatsen som bekant 33,10. Det stöd Gotland får genom skatteutjämningssystemet motsvarar cirka 10 skattekronor.
Regionens verksamhet i dag kostar alltså totalt cirka 43,10 omräknat i skattekronor. I detta ska man väga in att kommunen sedan 1971 också haft det ansvar som landstingen har i andra län och sedan 1997 även det regionala utvecklingsansvaret som tidigare låg på länsstyrelsen.
1991 beslutades att skolan skulle bli en kommunal angelägenhet. Dessutom byggdes förskolan ut att erbjuda plats från 1 år och skolan började vid 6 år genom sexårsverksamhet, det som i dag heter förskoleklass.
1994 instiftade kommunen ett näringslivssekretariat och en ekokommunssamordnare anställdes på heltid.
Det nya lasarettet invigs 1997, en investering på 770 miljoner. Vinnande arkitekt kallade sitt bidrag "På ruinens brant", ett faktum som i dag är mer tragikomiskt än fyndigt med tanke på att lasarettet sedan dess dragits med enorma underskott. För 2011 verkar dock trenden äntligen vara bruten!
1990-talet präglas av besparingar och krismedvetenhet, sju år visar ekonomiska underskott och det är också på 1990-talet som maktstafetten inleds. 1994 tog Socialdemokraterna makten efter att kommunen haft borgerlig majoritet i 23 år. Därefter har makten skiftat vid varje val.
Den som vill läsa mer rekommenderas att läsa årsredovisningen.
Syftet med denna lilla historiska betraktelse är att visa att det inte längre är möjligt att hävda att alla problem löses med en kraftigt utbyggd offentlig verksamhet.
När Reinfeldt föreslår en höjd pensionsålder till 75 år kan det tyckas som ett horribelt förslag. Ändå ligger det tyvärr enormt mycket närmare verklighetens utmaningar än löften om att höja skatten och återställa Sverige till 1950-talet.