Hur går det för Sverige?
Är vi bäst eller sämst i klassen?
Allt beror på vem man frågar, som alltid.
Enligt regeringen är Sverige ett föredöme som andra länder avundsjukt sneglar på. Enligt de rödgröna är Sverige ett land i förfall, välfärden är såld till lägstbjudande och allt är allmänt elände.
Egentligen är det bara en sak vi med säkerhet vet, och det är att vi ingenting vet hur landet hade legat om vi haft en rödgrön regering sedan 2010 med socialdemokratiska, miljöpartistiska och vänsterpartistiska ministrar vid rodret.
Vi kan bara gissa och för min del räcker det med det. Särskilt med tanke på hur det stått till inom det största av dessa partier de senaste åren.
I dagarna har det, till synes lite motvilligt, rapporterats om att den sänkta krogmomsen lett till både jobb och bibehållna priser i restaurangbranschen. Rot- och Rut-avdragen har betytt mycket för landets hushåll, och då inte dem som ändå har råd att betala utan för "vanliga" familjer.
Och vänsterfolkets förnedrande inställning till Rut-jobben hoppas vi stannade i 2012 och inte följde med in i det nya året.
En intressant jämförelse kan göras genom gårdagens mediesnackis. Aftonbladet Kultur (den rödaste av röda bastioner) erbjöd journalister på tidningen att gå på dess fina kulturfest om de jobbade med disk, sopbärning och att "blanda groggar". Som tack för detta skulle de få mat och dryck "och legender att berätta". På frågan från Dagens Medias reporter om detta inte var förnedrande för Aftonbladets journalister att behöva bära sopor för att få gå på tidningens egen fest svarade kulturchefen Åsa Linderborg: "Är du dum? Hur skulle det kunna vara det?".
Nu vet jag inte hur just Åsa Linderborg ställer sig till Rut-avdraget men många av hennes fränder har ju liknat personer som driver företag och tjänar på pengar på sånt som städning som både utnyttjade och förnedrade.
Men enstaka skatteavdrag löser inte den utmaning som fortfarande väntar olöst i en inte alltför avlägsen framtid. Från årsskiftet införde många svenska kommuner skattehöjningar av olika storlek. Gotland klarar sig (hittills) utan detta och kan därmed förhoppningsvis halka ner några platser i skatteligan.
Kommunalskattens betydelse handlar inte om principer för mig, snarare om att en skattehöjning kostar mer än den smakar och gör definitivt inte att man slipper jobbiga processer för att minska kostnaderna.