Det finns många frågor i den svenska politiska sfären som man ogärna petar i. En av dessa är pensionsåldern, vilket statsminister Fredrik Reinfeldt (M) fick känna på när han 2012 öppnade för tanken att det i framtiden kan krävas att vi höjer pensionsåldern och arbetar allt längre. Det skulle han inte ha gjort. Det var varken ett krav eller ett utstakat mål som statsministern presenterade, snarare ville han väcka en tanke, något han förmodligen inte trodde skulle generera så pass hård kritik.
Opinionsinstitutet Sifo har på SVT:s räkning genomfört en opinionsundersökning i frågan som presenterades i måndags. I denna framkommer att hela två tredjedelar av de tillfrågade anser att garantipensionen inte ska höjas. Endast 25 procent vill se en höjning, om än med olika antal år.
Den kraftiga opinionen mot en höjning av pensionsåldern är slående. Resultatet i undersökningen är dock inte särskilt förvånande. För vem vill egentligen behöva jobba längre? Att gå i pension vid 65 års ålder känns ju ganska behagligt. Och varför ska jag behöva jobba längre när andra tillåtits pensionera sig tidigare?
I dag finns ingen formell pensionsålder i Sverige. Man har dock rätt att gå i pension från och med 61 år, men man har även rätt att arbeta tills man är 67. När Reinfeldt lyfte frågan frågade han om det inte vore rimligt att kunna arbeta till en ålder av 75.
Reinfeldts påstående kan vid en första eftertanke närmast låta makabert; ska verkligen gamla människor behöva jobba så pass länge trots förslitningsskador, trötthet och en kort tid kvar i livet? Naturligtvis inte. Det var heller inte syftet. Det handlar om att möjligheten att arbeta längre måste finnas för dem som önskar och kan.
Tack vare den medicinska utvecklingen lever vi allt äldre. När Reinfeldt ställde frågan till det svenska folket påstod han att vartannat barn som föds i dag kanske får uppleva sin hundraårsdag. Det är givetvis en upplyftande tanke. Men en sådan positiv utveckling får dock till följd att välfärdssystemet blir allt tyngre belastat, särskilt då det föds alltför få barn för att jämna ut konsekvenserna med en allt äldre befolkning. Att försöka möta en sådan utveckling blir oavsett metod mycket svår.
En sådan möjlighet är att få människor att arbeta längre. Det bör givetvis inte gälla personer som har haft väldigt betungande jobb, där kroppen utsätts för stor fysisk utmaning. Men för någon som arbetar med mindre slitsamma uppgifter kan några år till i arbetslivet fungera bra. En allt längre tid som pensionär blir på sikt ohållbar.
Det är gradvis förändring som förutspås. En förändring som följer vår demografiska och hälsomässiga utveckling. Vi blir inte bara äldre utan är också friska och pigga allt längre upp i åldrarna.