Kalken är inte släckt, även om kalkbrytningen inte tar lika stor plats i spalterna nu som då striden rasade som hetast. Så snart frågan på nytt aktualiseras så blottläggs skyttegravar som löper mellan partier i samma block och i , vissa fall, rätt genom partier.
Så blev det exempelvis vid miljö- och hälsoskyddsnämndens sammanträde i går, när man skulle besluta om ett svar till Mark- och miljödomstolen. Den rödgröna koalitionen sprack som en kraschlandande vattenmelon. Vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare – samt en av centerpartisterna – tyckte att Nordkalks planerade brott vid Ducker ska prövas tillsammans med Svenska Minerals ansökan vid Stucks.
Men majoriteten – som bestod av Socialdemokraterna, Moderaterna och den andra centerpartisten – ville inte att nämnden skulle förorda en sådan gemensam prövning.
Nu handlar det ju inte om att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska avgöra frågorna om kalkbrytningens vara eller inte vara. Nämnden ska bara delge domstolen sin uppfattning hur prövningen bör genomföras. Men det är tydligen tillräckligt för att etablerade koalitioner ska upplösas i sina beståndsdelar.
Det överraskar inte precis. Region Gotland agerande i kalkbrytningsfrågor har en lång tradition av spretighet. Här kan mycket väl två olika nämnder inta två olika ståndpunkter, medan regionstyrelsen intar en tredje, beroende på den personliga övertygelsen hos de personer som råkar ingå i varje församling.
Det är väl just därför att det är domstolarna och inte regionen som avgör frågorna, som man kan tillåta sig att agera så oenhetligt. Region Gotlands förtroendevalda kan undvika alltför starka konflikter, genom att inte pressa fram gemensamma och konsekventa ståndpunkter. Men det sker till priset av att Region Gotlands inflytande över den rättsliga prövningen kan skattas till ett värde väldigt nära noll.