Den allt tuffare ekonomin för region Gotland leder återigen till upprörda känslor över de sparförslag som kommer fram. Både förändringar av skolskjutsarna och besparingar och förändringar på gymnasieskolan väcker upprörda känslor hos föräldrar, elever och lärare.
Den förändrade skolskjutsorganisationen förväntas spara drygt tio miljoner kronor om året och gymnasieskolan behöver förändra, minska utbudet och minska antalet lärare på grund av elevminskningen och de av regeringen Reinfeldt minskade anslagen till gymnasieskolan.
Säkert kan man diskutera det praktiska genomförandet av dessa besparingar. Kanske de kunde genomföras smartare och mer informationsinriktat mot berörda. Men likväl finns nästan inga alternativ till att skära i kostnaderna för skolan och gymnasieskolan. Liksom i allt annat i regionens välfärdsutbud.
Försämrar man den gotländska välfärden gör medborgarna uppror. Det är lätt att genom tidningarnas nyhets- och insändarsidor driva opinion mot politikernas besparingskrav. Ingen vill ha förändringar, men få vill betala vad det kostar med oförändrad välfärd, nämligen höjd skatt.
Öns politiker bedömer att det inte är lämpligt att höja kommunalskatten, eftersom den redan är så hög på Gotland. En del politiker tycker att regeringen borde höja statsskatter, som kunde gå till den kommunala välfärden. Men för det finns ingen majoritet i riksdagen. Ännu.
Genom elev- och äldreantalsförändringar utsätts regionens välfärdsproduktion för stort förändringstryck. Många yrkesgrupper inom regionen tvingas till ett förändrat arbetssätt. Förhoppningsvis inte bara beroende på stenhårda ekonomiska neddragningar. För regionen, liksom för många företag och organisationer, förändras verkligheten, de ekonomiska ramarna och människors prioriteringar, så att förändringstrycket blir stort. I en del fall handlar det om att förändra eller dö. Change or die!
I detta starka förändringstryck är det viktigt att regionledningen tar ett helhetsgrepp på välfärdsproduktionen och försöker bryta förvaltningarnas stuprörstänkande. Bara genom förvaltningsövergripande samverkan kan skattepengarna användas effektivast. Så behövs en genomarbetad plan för förebyggande arbete på många fronter för att minska kostnader och mänskligt lidande.