I går kom ett pressmeddelande från Region Gotland som företrätts av utvecklingsdirektör Per Lindskog och regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S) vid ett möte om gotlandstrafiken med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M).
Det är klart att man som nyhetsmänniska kastade sig över detta pressmeddelande eftersom arbetet med den nya upphandlingen ligger i startgroparna.
Den stora nyheten efter mötet är dock att regionen och regeringen är överens om "att de gotländska ståndpunkterna är en betydelsefull utgångspunkt för Trafikverkets fortsatta arbete och om vikten av att åstadkomma en kostnadseffektiv och bra trafik i framtiden".
Har vi efter alla år och alla möten och alla uppvaktningar verkligen inte kommit längre?
Måste verkligen alla möten inledas med att man än en gång kommer överens om att man är överens om det självklara?
Måste de gotländska ståndpunkterna omprövas varje gång regeringen möter regionen?
Man blir ju faktiskt lite mörkrädd.
Den rödgröna majoriteten försöker ge en bild av att dess företrädare inte haft någon förankring i näringsdepartementet för sitt arbete att stärka det regionala inflytandet i trafiken.
Det finns så klart en annan bild av de som är mer inblandade än Socialdemokraterna i dessa kontakter. Det var ett steg framåt för att komma förbi rundningsmärket att alltid behöva försvara det vi har vid varje ny upphandling.
Den nya rödgröna majoriteten vill inte ha något inflytande i denna mening, trots att dåvarande kommunstyrelse var enig om hur frågan skulle drivas. Så länge det vara "nån annan" som skulle stå för huvudansvaret var det tydligen okej, men när man själv fick makten svalnade intresset.
Det är bara att hoppas att man ändå jobbar offensivt och med tydligt sikte i frågan. Vad inflytandet i regionledningen från Miljöpartiet kommer att betyda återstår att se.
Vi ska inte behöva ännu en mangrann manifestation för att bevara status quo i gotlandstrafiken.