Har riksdagen någon integritet?
Foto: Ingvar Karmhed/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tyvärr är det precis vad vi håller på att göra. Diffusa hot, som ibland är verkliga och ibland inte, används för att baxa igenom lagstiftning och säkerhetsarrangemang som vi som medborgare inte borde acceptera. Boten är värre än soten. Och den säkerhet makthavarna säger sig stäva efter kommer vi ändå aldrig att uppnå. Det kommer alltid att finnas argument för att låta staten inkräkta ytterligare lite och knapra i sig ännu några tuggor av den privata sfären. Tills ingenting finns kvar. Tryggheten och säkerheten är omättlig.
Jag lyssnade lite grann på partiledardebatten i går. Jag skämdes. Inte å mina egna vägnar, men åt de företrädare som jag varit med om att få valda. För det var miljöpartiets språkrör Peter Eriksson som gav fast röst åt behovet av att begränsa statens befogenheter och skydda medborgarna. Och det var Fredrik Reinfeldt som gav en mumlande röst åt det nästan ordlösa och antiintellektuella samförstånd som drabbat borgerligheten. Svävande snack om yttre hot, och en vinande partipiska. Försvarets Radioanstalt skall ges uppdraget att granska all trafik som passerar landets gränser i kabel. Det är e-post, telefonsamtal i det fasta nätet och det mobila, datortrafik. Ja, allt som hör det moderna kommunikationssamhället till. Och som infrastrukturen är uppbyggd passerar även kommunikationer svenskar emellan gränsen.
Det är skamligt. Regeringen vill kalla detta för "signalspaning". Struntprat. De vill att vi skall tänka oss att FRA:s nya uppdrag är jämförbart med stora master riktade österut, för att avlyssna en potentiell fiende. Men vad det egentligen är fråga om är att FRA skall sprätta post och avlyssna telefoner.
Riksdagen skall fatta beslutet om fem dagar. Regeringen vill driva igenom beslutet trots ett kompakt motstånd från remissinstanserna.
När regeringen var socialdemokratisk blev de borgerliga upprörda när Lagrådet ignorerades. Nåväl, nu skriver Lagrådet i sitt remissvar att: "redan existensen av ett system som tillåter hemlig avlyssning [torde] utgöra ett hot mot dem som träffas av lagstiftningen. Detta hot slår med nödvändighet mot den frihet att kommunicera som bör finnas mellan människor som använder telekommunikationstjänster. Det utgör därför i sig själv ett intrång i såväl privatliv som korrespondens [...]."
Så vad säger Säpo, vars uppgift det är att bekymra sig om rikets säkerhet:
“Även om verksamheten benämns signalspaning är det viktigt att understryka att resultatet är detsamma som när polisen verkställer hemlig teleavlyssning, dvs. det allmänna får del av sådan kommunikation mellan personer som annars är skyddad mot avlyssning. Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslagen om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär."
Rikspolisstyrelsen:
“Förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. [...] Dessutom är det självklart att i en rättsstat är brottsbekämpning en uppgift för civila myndigheter."
Det behövs bara fyra riksdagsledamöter med civilkurage för att stoppa lagförslaget. Fyra av alliansens ledamöter som väljer att lyssna på sitt samvetes röst istället för regeringen. Det är väl inte för mycket begärt att fyra stackars ledamöter skall känna ansvar inför uppgiften, inför sin egen integritet som folkvalda, och vägra agera transportkompani åt en ledning som gått vilse.