- Det blir bara för mycket, säger min dotter när hon läser lördagens krönika av Jenny Persson.
- Det är ju ett personangrepp, tillägger hon och ett ganska så rörigt sådant svarar jag, hennes slutsats med frågan om "varför män inte tar ansvar för sin sexualitet" borde vara den drivande tesen från första början.
- Du kan knappast svara för männen, eller hur?
Ja, vad vill Jenny Persson med sitt inlägg. I de senaste krönikorna har hon lagt in brasklappar gentemot äldre mera erfarna läsare för att avstyra jämförelser. Kom inte dragandes med igår, vilar synligt i undertexten. Men det som Jenny Persson skriver idag rör sig heller inte framåt. Det står och stampar i farstun.
Bara skrika rakt ut
Kommunicera, som är ett modeord Eva Bofride använder sig av dagligdags i sina krior utan att ge läsarna någon rimlig översättning, betyder enligt nordiskt uppslagsverk " att överföra ett budskap " från en pol till en annan.
Det sker förhoppningsvis ett utbyte av tankar, åsikter eller information. Det kan man göra genom att lyssna, observera, fråga, analysera eller utvärdera. I en frågeställning eller tes kan man redogöra för, språka om, yttra sig, diskutera, visa på, tala om, ja till och med beordra. Man kan också gestikulera, mima, vifta med armar och ben, eller som Jenny Persson skrika rakt ut.
Kommunikation används för att skapa en delad förståelse inte för att bromsa upp eller lägga locket på. Om du lägger i handbromsen, vem känner sig då manad att svara på dina återkommande frågor om varför det inte finns några P-medel för karlar? Inga män uppenbarligen.
Oklar om p-medel
Skulle det vara bättre att män använde P-medel och inte kvinnor, Jenny Persson?
Är det budskapet du framför? Hur tänker du att det i så fall skall påverka relationen man/kvinna? Sexualiteten? Barnafödandet?
Vem riktar du dig till med dina påståenden i lördagens krönika i GT? Kräver du själv bättre P-piller om de P-medel som finns på marknaden inte duger?
Vilka frågor tar nutidens kvinnor strid för, den frågan skulle jag vilja få besvarad. Ingenting bara kommer till som du skriver. Inte ens dagis bara kom. Du vill att män skall ta ansvar för sina handlingar, för sina barn, för hemmet. Kan man då lagstifta om ansvar?
Sluta älta, berätta i stället på vilket sätt frågorna skall förbättras och rikta tankegångarna till dem de berör. Skapa den uteblivna debatten med den manliga delen av befolkningen på GT-sidorna eller ta dina väninnor på en retorikkurs, så får du kanske dina problemställningar att röra sig framåt.
I annat fall får du sluta som krönikör och blir politiker.