Här hördes ingen skorrande stämma
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Första not stod Sångsällskapet NS för. Traditionsenligt (och vackert och lämpligt) sjöng man "...sätt maskinen igång herr kapten!" Men också en egendomligt finstämd version av Bellmans "Vila vid denna källa". Åtminstone verkade den egendomligt finstämd för mig, eftersom en frustande och brölande Fred Åkerström i min värld har slagit fast hur Bellman skall sjungas.
Men på stämman frustades och brölades det inte. Där klargjordes att huvudägaren utsett en person bland de församlade, att vid val ge de förslag som huvudägaren ville se valda. Så alla fick klart för sig att det inte var läge att presentera oförankrade alternativ. 750 anmälda aktieägare verkade tycka att det var helt i sin ordning.
Sedan rutinerade Björn Wolrath programenligt utsetts till ordförande för mötet klarades dagordningen av snabbare än tidtabellen. Denna gång representerades Aktiespararna av Leo Gillholm, vars frågor var mindre syrliga än de som Gunnar Ek har ställt när han representerat organisationen. När han frågade om risken för konkurrens i trafiken på fastlandet så verkade han inte ens påläst.
Mats Johansson tackade för goda år och goda vinster under 20 år som aktieägare, men undrade bland annat hovsamt varför aktieägarna får så låg utdelning. Den frågan har ställts förr. Vad jag kunde höra fick han aldrig ett fullödigt svar på just den frågan. Visst nämnde vd Jan Erik Rosengren nya fartyg och nya åtaganden som kräver muskler. Men utdelningen är ju låg varje år. Även denna gång blev det som huvudägaren ville: 3 kronor och 15 öre per aktie. Sisådär en halv procent av det egna kapitalet.
Sedan var det slut på frågeställare. Strax var mötet över och borden stod dukade med utsikt över vattnet. Rederi AB Gotland är aktiebolaget som är som ett familjeföretag. På gott och på ont.