Hämskon på öns näringsliv

Politik2012-06-28 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det handlar mer om vad som inte händer än vad som händer.

Lite så kan man beskriva den hämsko som osäkerheten kring färjetrafiken till och från Gotland lägger på det gotländska näringslivet. Tre bra exempel gavs på detta av Göran Nährström, platschef för Arla Foods, när LRF i går presenterade sin fördjupade analys av färjetrafikens betydelse för lantbruket och livsmedelsindustrin på Gotland.

Arla som jobbar på en global arena har egentligen ingen invändning på fraktpriserna till Gotland eftersom de gör globala upphandlingar utifrån en genomsnittskostnad för vad transporterna kostar till de olika anläggningarna.

Men när man vid olika satsningar inom företaget jämför vad det skulle kosta att förlägga produktion i Visby jämfört med Vimmerby blir det tydligt att fraktpriserna till och från Visby blir femsiffrigt dyrare än i Vimmerby. Därför förlorade Arla i Visby produktionen av den ekologiska A-filen, därför fick de inte ett stort kontrakt för leverans av mjölkpulver till Finland.

Möjligheter för Visby-anläggningen att utvecklas är därmed klart begränsad, oavsett vilken kompetens eller framgångsrik nisch man hittar, så sätter fraktpriserna käppar i hjulet.

Samma fenomen gäller självklart för alla branscher som är beroende av transporter av sina produkter.

Lantbruket och dess anslutande verksamheter står för en tredjedel av alla arbetsställen på Gotland. Antalet sysselsatta utgör 14 procent av alla som jobbar på ön. Därför är jordbruket, tillsammans med besöksnäringen, den absolut viktigaste basnäringen för ön.

LRF:s utredning visar att olika förändringar i färjetrafikens konstruktion ger stora konkreta, förändringar. För öns näringsliv handlar det på sex års sikt om upp emot två miljarder i skillnad mellan de olika scenarierna. Bara för lantbrukets och livsmedelsindustrins räkning.

När företagare som Göran Nährström, Arla, och Dan Widegren, morotsodlare, berättar sina erfarenheter blir det tydligt att de inte jobbar konkurrensneutralt. Att det inte handlar om att de kräver att staten ska stå för deras transportkostnader utan att de vill kunna konkurrera på samma villkor som sina konkurrenter i övriga landet.

Lika tydligt blir det att det inte fungerar att ta bort Gotlandstillägget rakt av utan att ett alternativ är framtaget och förankrat. Eller som Per Lindskog, biträdande regiondirektör, uttrycker saken: "Alla inser att Gotlandstillägget inte är bra men de skulle bli ännu värre om man tog bort det".