Fyra dagar före julafton lät hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan de Maecker (MP) meddela att 2013 års operationer av extremt överviktiga ställs in. För ett år sedan var beskedet exakt detsamma för 2012 års operationer.
Att vara gotlänning och i behov av obesitasoperation är ett tillstånd då man i och för sig är stor i kroppen men samtidigt väldigt liten som människa, ja närmast rättslös. Pengarna sägs behövas till annat, som att konservera naturen på Södra Hällarna strax utanför Visby.
I andra landsting erbjuds obesitaspatienter den behandling som anses medicinskt adekvat, också operation om så krävs. Att så inte sker på Gotland är ett utslag av decentraliserad demokrati.
Beslut om sjukvård fattas inte av rikspolitiker som jag själv, inte heller finansieras sjukvården av staten. Den finansieras för övrigt inte heller av Svenska Spel, trots en av bolaget landsomfattande reklamkampanj förra året som hävdade just det. Nej sjukvården är ett landstings- och regionansvar. Det är detta fenomen som gör det möjligt för regionpolitiker att i den egna budgeten nedprioritera sjukvård och upprioritera naturreservat.
Sjukvård är en sällsynt illa vald verksamhet att styras och finansieras av lokalpolitiker. Det råder en bred konsensus att sjukvården ska vara lika oavsett var man bor i landet. Inte lika i så måtto att det inte gör någon skillnad om du blir akut sjuk och bor på Fårö eller granne med Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
Vi kan helt enkelt inte ha ett universitetssjukhus på Fårö, och vid exempelvis en brusten kroppspulsåder är det en omistlig fördel att befinna sig nära vårdgivaren. Däremot lika i så måtto att den planerade sjukvården är lika för alla. Att huruvida man erbjuds en obesitasoperation grundas på medicinska avvägningar, inte avvägningar mellan sjukvård och naturreservat.
Brusten kroppspulsåder, som jag nämner i stycket ovanför, är förvisso ett sjukdomstillstånd som kan förebyggas. Genom att screena män som är 65 år och äldre kan antalet fall med dödlig utgång minimeras. Därmed utjämnas skillnaden mellan att vara patient på Fårö eller i Uppsala, eftersom vårdinsatsen inte är akut.
En sådan planerad screening är dessutom kostnadsneutral för vårdgivaren, eftersom kostnaden för screeningen och de planerade operationer som då följer motsvarar den minskade kostnaden för dyra akuta aortaoperationer, som dessutom ger ett sämre medicinskt resultat (läs dödlig utgång). Det har Statens beredning för medicinsk utvärdering med flera påvisat.
Följaktligen erbjuds äldre män aortascreening i stort sett över hela landet. Utom på Gotland. Ty här mäktar man inte med det. Man ser kostnaderna men inte besparingarna, och absolut inte kvalitetsförbättringarna, vilket är alltför vanligt när vanskötta organisationer möter förändringar.
Om Region Gotland ensam hade fått avgöra ödet för läkemedelsbolaget Astras sensationella magsårsmedicin Losec, då hade man valt förbud med hänvisning till kostnaden. Istället hade man fortsatt med de ännu dyrare och farliga kirurgiska ingreppen.
Sjukvård är ingenting som bör anförtros hälso- och sjukvårdsnämnden på Gotland och dess förvaltning. Det leder ofelbart till kvalitetsbrister, ojämlikhet och dålig ekonomi. Sjukvården bör vara ett statligt ansvar. I väntan på en sådan nationell reform bör Gotlands sjukvård söka samgående med det trygga och professionella alliansstyrda landstinget i Stockholm.