Halloween för skeptiker
Foto: SAKCHAI LALIT
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En gång för snart tio år sedan råkade jag skriva en artikel där jag frågade mig varför guldet i hockey-VM firades så våldsamt. Det var ju en turnering för b-spelare, och för dem som slagits ut riktigt tidigt ur NHL-slutspelet. Det var inte populärt. Och de negativa reaktionerna gick huvudsakligen ut på att jag inte borde göra sådana påpekanden nu när det äntligen fanns något att fira.
Så jag väntar mig inte glada tillrop när jag utnämner halloween till en b-händelse. Men jag tar risken. För de flesta högtider är vars och ens ensak. Halloween är mer aggressiv. Den pådyvlas dig av andra. Som av grannarnas knott som ringer på dörren och vill ha godis.
Ett år i början, innan jag insett att vi blivit med halloween, så var det mest godislika jag kunde hitta att blidka de små monstren med en påse italienska mandelskorpor. Varje vuxen människa inser att det är godare än godis. Men av någon anledning såg de både missnöjda och förvånade ut. Barnen alltså. Men i år har jag förberett mig bättre. Jag reser bort.
Vad har man annars för alternativ? Hur skall man lära sig leva med halloween? I tidningen Fokus skriver den amerikanska Stockholmsbaserade journalisten David Bartal om "den trevande, bleka blå-gula upplagan av Halloween" och om hur dagen firades då han själv var barn. Och där får vi halloween-skeptiker en tips om vad vi kan göra för att ta dagen till oss. Det är åtminstone så jag läser honom. Bartal skriver:
"Ett upproriskt moment hör till det nordamerikanska firandet Halloweenfirandet, det saknar jag i trygghetsparadiset Sverige. Minst en vuxen klädde alltid ut sig till blodig yxmördare och skrämde byxorna av småbarnen som ringde på hans dörr."
Det vore verkligen att återta initiativet!