Det finns många aspekter och vinklingar på konflikten om kalkbrotten på norra Gotland. I stort håller jag med Wolfgang Brunner om att vi måste förändra vårt sätt att leva och producera, så vi kan få en mer miljö- och klimatmässigt hållbar framtid.
Även jag är morfar och drivs dessutom av mitt politiska engagemang att förändra Gotland och världen, så marschen mot det hållbara samhället sätter fart. Jag, liksom Wolfgang Brunner och alla unga och något äldre demonstranter, arbetarna på Nordkalk och innevånarna på Gotland drivs i vårt engagemang både av tankar och åsikter och en massa känslor. Det var om de starka känslorna jag skrev i lördagens ledare och en del har retat sig på formuleringen om nostalgitripp och att bli bortburen av polis.
Jag ville bara beskriva hur många sammansatta känslor som påverkar oss människor. Som jag känner Wolfgang Brunner är han en mycket påläst och kunnig kämpe för ett hållbart Gotland, Sverige och världen. Men jag tror att han också drivs av starka känslor. Utan starka känslor parat med väl underbyggda tankar och åsikter är det svårt att förändra världen.
Jag har försökt belysa hela kalkbrottsstriden ur olika perspektiv. Min bedömning är att Nordkalk kommer att bryta kalksten ur Bungebrottet i upp till 25 år. Då måste Gotland kräva största möjliga säkerhet för vatten och natur. Jag och Curt Mårtensson krävde förra veckan att Nordkalk, och de andra kalkbolagen, skulle inrätta fonder för dels återställande av brotten och dessutom för jobb och utveckling efter brotten.
Redan torsdag förra veckan skrev Nordkalk på sin hemsida att de hade sådana fondtankar. Nordkalk garanterar 40 miljoner kronor för efterbehandling när brottet är slut. Frågan är om detta räcker om det behövs avsaltas vatten då?
Den andra fonden ska växa under åren genom avsättningar med en viss summa per ton bruten sten. Med tanke på de miljardvinster som Nordkalk plockar hem, så är det befogat att de betalar bra till Gotlands framtidsutveckling.
Pengar bör användas till investeringar i omställning av vårt sätta att leva, så Gotland blir mer hållbart. Kan vi bygga trähus istället för att vara beroende av cementen? Kan fondpengar bidra till att vi om 15 år har bara elbilar på Gotland? Och hur kan fondpengar användas i investeringar i miljöteknik, som ger många jobb och en hållbar utveckling på hela Gotland.
Nordkalk är på rätt spår i sitt ansvar för Gotlands framtid. Nu måste de klara ut formerna för fonderna och se till att de styrs av företrädare från Gotland tillsammans med företaget. Det är viktigt att det blir en rejäl avsättning per bruten ton sten, så det går att göra riskkapitalinvesteringar i nya företag med ny och hållbar teknik och produktion.