Socialdemokraternas nye partiordförande Håkan Juholt har humor. Det var bland det första medborgarna fick veta om honom - och även själva bevittna - när han trädde ut i offentligheten på riktigt. Och hans skämtlynne är en tillgång, absolut. Men om skämten blir alltför frekventa kan man förstås få en bild av en person som kanske tar lite väl lätt på saker och ting.
I en chatt med Aftonbladets läsare den 28 mars fick Juholt frågan:
- Vad skiljer dig från tidigare partiledare? Det som gör dig unik?
Han svarade:
- Alla människor är unika. Mona var inte särskilt lik Göran, men sedan har jag mustasch och det hade inte Mona.
Lite smålustigt, sådär. Men inte särskit respektfullt mot den som ställt frågan och som kanske gärna ville ha ett seriöst svar.
En av Håkan Juholts stora fördelar, humorn, kan alltså bli en belastning om han inte besinnar sig och skaffar sig en känsla för när det är lämpligt att skoja och när det inte är det. Men ändå. Om jag tillåter mig att bara titta på de två personer (personligheter) som leder Sveriges två största partier Socialdemokraterna och Moderaterna - och då ur ett helt och hållet icke-politiskt perspektiv - så föredrar jag nog en lite bullrigare och mer levande stil (Juholt) framför en lugnare, ibland nästan sövande entonig (Reinfeldt). Fast å andra sidan känns ju Reinfeldts dämpade framtoning ganska trygg...
Håkan Juholt verkar vara allt det Fredrik Reinfeldt inte är (och vice versa, förstås). Juholt är stor och glad och bullrig och hårig. Reinfeldt är mindre och allvarligare och mer dämpad och kal. Juholt ger intryck av att vara spontan och ledig i sitt sätt att förhålla sig både till sina partikamrater och till medierna, vilket man knappast kan säga om Reinfeldt, även om mycket även för Juholts del helt säkert är uttänkt och regisserat i förväg. Reinfeldt å sin sida håller distans och följer noga det som planerats och utstakats innan han gör eller säger något, vilket är bra när man värdesätter förutsägbarhet och stabilitet.
Oavsett om man drar åt det röda eller det blå hållet politiskt, så finns det väl knappast någon som tror att politiken kommer att bli tråkig framöver. Juholt kommer in med ny energi och entusiasm och skakar om sina egna anhängare men också andra. Reinfeldt är redan etablerad och förankrad i folks medvetande som Sveriges statsminister och partiledare för det ena av Sveriges största partier. Hans lugna sätt, nästintill tråkighet, inger förtroende och många - även politiska motståndare - tror och litar på vad han säger.
Under åren fram till nästa val kommer Juholt att hinna bli varm i kläderna och Reinfeldt att ytterligare befästa sin position som statsman med många internationella kontakter och allt större vana vid förhandlingar i EU. Både personen Juholt och personen Reinfeldt har sina förtjänster, liksom det finns goda och dåliga inslag i båda sidors politik. Och oavsett om man, som sagt, lutar åt rött eller blått, höger eller vänster, så kommer nästa valrörelse att bli en utmanande och spännande tillställning, en kamp mellan två partier med diametralt olika sätt att se på vad som är bäst för Sverige som land och svenskarna som folk. Och då passar det utmärkt och ger en extra dimension av tydlighet, att också partiledarna är två, på alla sätt, olika personligheter.