Cykelturism har alltid varit något av Gotlands signum och under många år skyltades och marknadsfördes Gotlandsleden. Allt var frid och fröjd och cykelhjulen rullade på. Men så hände något. Underhållet av bland annat skyltningen upphörde och cykelleden föll i glömska. Som vanligt skyller alla på varandra när det gäller orsaken och varken Trafikverket eller regionen verkar känna något ansvar.
Tråkigt att Sveriges mest lämpliga län för cykelsemester ska sakna markerade cykelleder. Visst, det går att själv söka sig fram och hitta perfekta och vackra vägar. Men det kräver detaljerade och uppdaterade kartor och poängen med Gotlandsleden var att det skulle vara lätt för alla att ta sig runt ön.
Dags att återinföra cykellederna – cykelturismen ligger i tiden och är på frammarsch. Men innan nya leder skapas: Ta ner de gamla missprydande och uttjänta skyltarna som minner om den nedlagda Gotlandsleden.
Mera turism. För ett tag sedan skrev jag i en krönika om enkla sevärdheter med stora upplevelser som det övergivna björnidet i Orsa Finnmark, där Inlandsbanans rälsbussar stannar och passagerarna får ”beundra” björnens gamla boning. Med guidens information om björnarnas liv blir det en spännande attraktion i ödemarken.
Ytterligare en sådan upplevelse av enkel karaktär längs Inlandsbanan: I kvällningen norr om polcirkeln berättar guiden med inlevelse om Näcken som ibland kan ses och höras i de norrländska älvarna. Så plötsligt bromsar rälsbussen in och stannar på en bro över en älv strax innan Porjus. Och där på en sten i forsen sitter Näcken i midnattssolens kvällsljus och spelar på sin fiol. Stor succé och magisk upplevelse i all sin enkelhet.
Snacka om udda sommarjobb att agera Näcken. Ner till älven fyra gånger om dagen, av med kläderna, ut på stenen i forsen, riva av en låt på fiolen och sedan upp igen och på med kläderna i väntan på nästa rälsbuss.
Så var det dags igen för besparingsförslag på landsbygdens räddningstjänst och därmed minskad trygghet för halva Gotlands befolkning. För det handlar inte bara om bränder utan också den så kallade IVPA-tjänsten (i väntan på ambulans) Denna innebär att räddningstjänsten larmas ut när larmcentralen bedömer att det blir lång väntan på ambulans. Därför måste deltidskårerna och räddningsvärnen runtom på Gotland leva vidare i minst nuvarande omfattning.
Ursäkta, men det är svårt att förstå att regionen kan bygga om torg i Visby för 12 miljoner, planera för sportarenor och kryssningskaj, när pengarna inte räcker till de mest basala som bland annat fungerande räddningstjänst för alla gotlänningar.
Veckans citat belyser hur nyttigt det är för toppolitiker att uppleva verkligheten och drabbas av svårigheterna att nå fram till tjänstemännen på olika förvaltningar. Så här uttryckte sig byggnadsnämndens ordförande Bo Björkman i GT förra veckan med anledning av ett segdraget bygglovsärende:
”Jag blir så jävla förbannad. Det går ju inte att få tag på någon där. Jag förstår varför kunderna blir tokiga.”
Jaja Bosse, välkommen till verklighetens byggnadsnämnd.