Gud bidar sin tid, ateister slipar knivar
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För Àven om religionens grepp om samhÀllet tycks ha vÀxt sig starkare i stora delar av vÀrlden under de senaste Ären (katolska kyrkan vÀxer snabbt och har idag över en miljard anhÀngare), fortsÀtter Europa att sekulariseras, i synnerhet de protestantiska lÀnderna.
Och vad gÀller religionens pÄstÄdda betydelse i amerikansk politik bör man ha i Ätanke att det Àr stor skillnad mellan att verka som politiker utifrÄn religiöst inspirerade vÀrderingar (det gör mÄnga svenska politiker ocksÄ) och att fatta beslut mot bakgrund av gudomliga uppenbarelser. Som amerikansk politiker Àr det viktigt att framstÄ som Gudsfruktig helt enkelt dÀrför att det Àr en moralisk kvalitetsstÀmpel.
DÀremot verkar förstÄelsen - och intresset - för religiösa uttryck att vÀxa, ocksÄ i Europa. Kanske i takt med att den vÀsterlÀndska kulturen liksom tömts pÄ sitt positiva innehÄll, för att snart endast omfatta idén om individens negativa frihet - friheten att lÀmnas ifred.
Bakgrunden till den strida ström av religiös och antireligiös litteratur som sköljt över oss de senaste Ären Àr dock ett ateistiskt snarare Àn ett religiöst uppvaknande, insikten hos en handfull högljudda intellektuella och journalister, som Christopher Hitchens i USA, Richard Dawkins i England och Christer Sturmark i Sverige, att det religiösa betraktelsesÀttet inte Àr helt utrotad. Att "upplysningsprojektet" inte Àr fullbordat, trots att deras likar upprepat sina argument i mer Àn tvÄ hundra Är (för det Àr i grunden samma argument som Äterkommer Àn idag). AlltsÄ, uppvaknandet skedde tack vare en kalldusch.
DÀrav nyateisternas frustrerade, nÀstan aggressiva tonfall. Hur mÄnga böcker de Àn skriver, hur ihÀrdigt de Àn upprepar sitt mantra, hur övertygande de Àn vederlÀgger varje förment vetenskapligt bevis för Guds existens, hur minutiöst de Àn smular sönder kreationisternas teser, sÄ fortsÀtter religionens knoppar att blomma, Är efter Är. Det Àr en planta som aldrig dör, eftersom dess rötter Àr djupt förankrade i den mÀnskliga naturen. Som Roger Scruton skriver: Vi behöver religion eftersom det finns frÄgor vetenskapen inte kan besvara. Som frÄgan - inte hur det kan komma sig att vi existerar - utan varför.