LEDARE: Grymt sa grisbonden

Det är mycket som en stadsbo har svårt att få kläm på, när det gäller lantbrukets marknader. På de flesta andra marknader bygger långsiktiga och stabila relationer på affärsuppgörelser som båda parter är glada att de har ingått. Att man låser varandra i långa avtal som snart kan visa sig ofördelaktiga för ena parten, det är sådant som förekommer inom färska marknader, ofta med få dominerande aktörer.

I går skrev GA om ett möte med Föreningen Gotländska Grisuppfödare. Många av dem har ett treårigt avtal med Swedish Meats, som säger att de skall skicka sina grisar till Scans slakteri här på Gotland. De som har avtalet får lite bättre betalt per kilo (+1:50) än de som saknar avtalet. Å andra sidan betalar många andra slakterier bättre än vad Scan gör. Med på mötet som GA skrev om i går var Kalmarslakteriet som ägs av fläskjätten Danish Crown.

Avtal är avtal. Det går inte att komma ifrån. Men frågan är vad som händer när det löper ut. Har Scan då skaffat sig tillräckligt många fiender bland grisbönderna för att det skall hota det nedskurna slakteri som vi har kvar? Blir det fler och längre transporter av levande djur?
Annars gillar jag de tankar som Scans informationschef Margareta Thorgren gav uttryck för, att det kan vara dags att marknadsföra regionala produkter. Tiden för det är inte mogen, den är övermogen. Om man kan få reda på var och hur köttet har producerats så tillför det ett mervärde. Jag förstår inte varför svenska lantbrukares produkter skall anonymiseras.

Ledare: Grymt sa grisbonden