Feministiskt Initiativ gjorde häromdagen i Expressen – genom Gudrun Schyman och Veronica Svärd – sin helt egna analys av ubåtsjakten. Den är en "patriarkal julafton":
"Militär, försvarsivrare, Nato-anhängare och medier (som till och med får åka helikopter!) ångar på med fantasier om det militära dramat."
Om det finns främmande svenska ubåtar i skärgården så är det tydligen inte så farligt:
"Att ubåtar finns i gränstrakterna är inte ett hot om krig, det tillhör deras arbete."
Istället för att göra något åt kränkningen av svenskt territorium borde vi ta "initiativ till samtal med Ryssland om deras förmodade nyfikenhet".
Om Ryssland kränker Sverige så beror det bara på att förövaren egentligen är ett offer – och offret en förövare:
"Det är helt väntat att Ryssland reagerar inför att Sverige låter Nato flytta fram positionerna mot Rysslands gräns. Det är en konsekvens av svensk försvarspolitik."
Folkpartiets talesperson i utrikesfrågor, Birgitta Ohlsson, har i en replik förklarat att Fi:s sätt att analysera är:
"Lika bisarrt som om en hotad och trakasserad kvinna skulle uppmuntras att svara med nyfiket inkännande lyssnande stil mot den förtryckande mannen. Att mannen dessutom hänger hotfullt utanför hennes hus är ju liksom bara del av hans arbete, för att använda F!:s omvända retorik."
Och:
"Det går varken att tala Putin eller den Islamiska Staten/Daesh till rätta med genusteori. Och ibland måste friheten – också av feminister – försvaras med militära insatser."
Just så.