Hur många tusen gånger har Destination Gotlands färjor seglat in till Oskarshamn? Torsdagens grundstötning är av allt att döma inte en lika allvarlig olycka (och inte lika pinsam) som då M/S Gotland och HSC Gotlandia II kolliderade i dimman utanför Nynäshamn för snart fyra och ett halvt år sedan. Då var ju trots allt dubbelt så många av rederiets fartyg inblandade.
Men att en färja kan missa farleden på detta sätt stärker ju inte förtroendet. Och detta i ett läge då en färjeupphandling pågår samtidigt som man är på väg att minskar bemanningen på SF 1500-fartygen. Centrala förhandlingar om 21 varslade befäl ska återupptas efter helgerna.
Kanske var varslen ett dåligt omen.
En ännu större arbetsgivare med bemanningsproblem är Region Gotland. Samtidigt som företrädare för Region Gotland går och gruvar sig över hur det ska gå att rekrytera ny personal efter framtida stora pensionsavgångar, så håller man sig med (som GA skrev om i torsdags) en stor kader av springvikarier som tvingas pussla ihop en existens av de skärvor och smulor som Regionen sopar från sitt bord.
Så medan regionens högra hjärnhalva funderar över hur man ska kunna locka kompetensen till sig, så hittar den vänstra på olika sätt att skuffa undan den eller hålla den på halster.
Kanske är helheten del av någon listig plan som ska få en kommunal heltidsanställning att framstå som riktigt hett eftertraktad. Ungefär som när en nattklubb ser till att dörrvakterna skapar en rejäl kö för att stället ska framstå som populärt och "inne".
Min erfarenhet av arbetsgivare som tillämpar sådana här principer säger dock att det får en helt annan effekt. Det alienerar framtida anställda, det eroderar deras lojalitet med arbetet och uppgiften och när de till slut kommer in i värmen efter år av korta inhopp – ja, då är det dags att luta sig tillbaka och ta det lugnt. Och de allra bästa, de väljer ofta någon annan av alla möjliga karriärer.