Det var då ett besked i rättan tid: Visby är årets stadskärna 2012!
Ett välbehövligt erkännande och uppmärksamhet för vår stad som kanske kan bryta lite av den negativa omramning som centrumet präglats av sedan några år.
Det är en utmaning att inte fastna i det som är dåligt. När kommun och länsstyrelse flyttade ut ur innerstaden har det beskrivits som ett svek mot handeln innanför murarna. Som om dess främsta syfte var att serva kommunens/regionens anställda.
Logiken rimmar illa för eftersom denna relation byggde på närhet och tillgänglighet, då skulle det också vara det mest rimliga att alla som bor utanför staden handlar någon annanstans.
Det handlar naturligtvis om att locka kunder med ett attraktivt sortiment och relevant utbud i en tilltalande miljö. Upprustningen av Adelsgatan är ingalunda färdig och öppettiderna som troligen är satta efter kommunens anställdas shoppingvanor måste självklart styras om till att passa en ny och bredare målgrupp.
Tillgänglighet handlar inte bara om öppettider. Ingen barnvagn, rollator, permobil eller rullstol tar sig in i många affärer längs gatan, det utesluter ett ganska stort kundsediment.
Samtidigt finns ju alla möjligheter i världen att locka till sig kunder med det utbud som faktiskt finns och mycket arbete görs för att komma tillrätta med de ovan nämnda utmaningarna.
Ett arbete som nu belönas med en fin utmärkelse. Det är bara att gratulera.
En viktig faktor för priset är att näringslivet och det offentliga samarbetar för att utveckla stadskärnan. Grunden är naturligtvis utvecklingen mot köpcentrum i tätorternas utkanter som konkurrerar ut städernas stadskärnor som oftast är mer nischade och där man inte kan köpa allt under samma tak till ett lägre pris.
Det som utkantshandeln däremot inte har en chans att tävla om är människornas behov av mötesplatser. Människor vill mötas under opretentiösa former. Ta en fika eller bara sitta ner och titta på folk.
Hur många såna mötesplatser finns det längs strövet från Östertorg till Södertorg?
Det finns ganska gott om exklusiva kaféer och restauranger men det är för de allra flesta gotlänningar sånt man kostar på sig någon gång då och då. För varje-dag-mötena finns det ett behov av en helt annan sort.
Region Gotland kan och ska inte starta fik och salladsbarer men man kan stå till tjänst med en öppen och välvillig inställning till privat företagande.