Grattis Sylve!
Sylve Jakobsson. Läser domen som åtminstone för tillfället innebär att han inte behöver betala för att sanera mark han inte förgiftat. Foto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sylve Jakobsson har använts som ett juridiskt försöksdjur av kommunen och Naturvårdsverket. Eller kanske som en kraschtestdocka. Naturvårdsverket vill helst inte betala för saneringen efter brädgården. Kommunen vill absolut inte göra det.
För att kommunen ska slippa betala har Naturvårdsverket drivit kommunen till att pressa en privatperson långt förbi anständighetens gräns. Sylve Jakobsson har fått ta smällen. Till i torsdags.
Sylve Jakobsson har inte förgiftat marken i Hall, han har bara ärvt fastigheten där förgiftningen ägde rum. Ja, inte ens den person Sylve Jakobsson ärvde har förgiftat marken. Miljöskulden, den nya arvsynden i Sverige, har skickats vidare genom två led. Då är det inte rimligt att kräva elva miljoner av Sylve Jakobsson, som kommunen gjorde. Då är det lika orimligt att Sylve Jakobsson ska betala 5,5 miljoner kronor, som Länsstyrelsen ville sänka kravet till.
Men rimlighet var ingen parameter i samspelet mellan kommunen och Naturvårdsverket. Rimlighet tog man inte hänsyn till. Här skulle etableras principer. Här skulle man ha prejudikat. Kosta vad det kosta ville. Och priset för osäkerheten fick Sylve Jakobsson betala.
Nu har miljödomstolen underkänt kommunens krav. Är det över nu? Det är tyvärr inte säkert. Naturvårdsverket kan tubba kommunen att försöka komma över Sylve Jakobssons pengar på något annat sätt.
Marken Sylve Jakobsson ärvt må vara förgiftad. Men i det här fallet är det Naturvårdsverket och kommunen som förpestar samhällsklimatet.