Gratis är gott.
Så är det.
Men man får också vad man betalar för och det finns inga gratis luncher. Som man också säger.
Något som jag tycker genomsyrar alltför mycket på Gotland är att ingenting får kosta något och det är "nån annan" som ska göra arbetet.
Helst "kommunen".
När kommunen, numera regionen, försöker delegera vissa uppdrag, som turistinformation och näringslivsservice, är uppförsbacken därför väldigt lång och beredskapen från andra aktörer obefintlig.
Turismen, jordbruket och övriga småföretag har varit betydande för Gotland i "all tid". Jordbruket har sedan många år varit organiserat, tidigare genom kooperationerna, numera mest genom branschföreningar och LRF.
Turistnäringen och småföretagen har inte alls samma historia av samverkan och samarbete.
Gotlands Turistförening, en betydande aktör för gotländsk besöksnäring sedan 1896, kunde inte räddas undan konkurs trots att antalet företag som lever på turismen är cirka 1 000 och under 2010 omsatte rese- och turismindustrin på Gotland mer än 1,1 miljarder kronor.
1 100 miljoner kronor.
Alla är beroende av varandra, ändå kan inte branschen själv samlas kring en gemensam, professionell och målinriktad marknadsföring av den region som svenskarna allt som oftast sätter först på listan över platser de helst skulle vilja semestra på.
På Gotland finns sammanlagt cirka 5 000 företag vilket gör Gotland till Sveriges företagstätaste region.
Ändå kommer Tillväxt Gotland kanske att gå i graven på måndag. Kanske inte främst på ekonomiska grunder utan mer för att meningen med föreningen synes lite oklar.
Men sedan Tillväxt Gotland bildades - för att vara den bro mellan företagen och myndigheterna som så många så länge efterlysts - har inte det gotländska näringslivet gjort ens ett halvhjärtat försök för att få föreningen att stå på egna ben efter att kommunens finansiering avslutats. Något man visste redan från början skulle ske.
Att näringslivet på Gotland inte har kraft eller ekonomiska resurser att själva utgöra den part och aktör man saknar, är lika osannolikt som att resurserna skulle saknas i turistnäringen.
Det måste vara något annat som brister.
Nu har den senaste tidens konstruktion låst in frågan under regionens paraply men det har funnits ett sekel av tid innan dess att bygga upp fungerande samarbete och egen organisation genom Turistföreningen och sedan 2007 genom Tillväxt Gotland.
Var brister det?
Det skulle jag gärna vilja veta.