Att förlora den politiska makten är tungt.
Ens politiska gärning får en helt annan betydelse i opposition, det är frustrerande att inte kunna medverka till politiska lösningar man tror på. I opposition gäller det att försöka färga besluten så mycket man kan.
Samtidigt ger det mycket större frihet att driva sina egna frågor, profilera sig och visa på alternativ.
Centerpartiet på Gotland har den senaste tiden vaknat till på ett positivt sätt. Vid senaste regionfullmäktige väckte man många viktiga frågor i konstruktiv anda, partiet dominerade i mångt och mycket debatten med en pragmatisk inställning.
I de frågor man är ense med majoriteten ger man sitt öppna stöd, även om det finns tillfällen där det rent taktiskt kan vara bättre att mörka och ligga lågt.
Det är en sund inställning som också ger tyngd och förtroende.
Man kan välja ett annat spår: att som opposition ständigt vara emot och kräva mer pengar till allt. Risken med denna taktik är att den straffar sig den dag man själv sitter vid makten och ska infria förväntningarna.
Tiden i opposition ger också tillfälle att träna upp nya namn i politiken och här finns det många duktiga personer i Centerpartiet som behöver ges plats och uppmärksamhet. Både nya och nygamla.
När allianspartierna nu jobbar i opposition finns heller ingen formell allians att ta hänsyn till. Varje parti kan agera fritt och även visa vilka skillnaderna är mellan de olika allianspartierna, vilket är mycket positivt. Framför allt tycker jag att skillnaden mellan Centerpartiet och Moderaterna har blivit tydlig efter maktskiftet. Centerpartiet är fortfarande drivande och det mest aktiva oppositionspartiet, medan Moderaterna inte har profilerat sig så mycket, mer än i frågan om p-avgifter.
Om alliansen på Gotland ska gå samman till valet 2014 finns ännu gott om tid att fila på en ny gemensam plattform. Fram till dess tiden är mogen för detta finns utrymme för partierna att profilera sig.