Gotlandspolisen kastar medieskugga
Foto: Lionel Cironneau
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dag är det många som frågar sig om polisen verkligen behövde skjuta Torbjörn Axelman. Någon sådan kritik är jag inte beredd att ge uttryck för i dagsläget. Poliserna väntade i många timmar, och använde inte sina vapen förrän de själva blev beskjutna. Jag antar att skjutningen kommer att bli föremål för en sedvanlig internutredning.
I en annan fråga anser jag att det finns fog för kritik. Den knapphändiga information som polisen släppte ifrån sig medan dramat pågick i måndags var förvisso korrekt. Men den var inte tillräcklig, och den var inte tillräckligt snabb.
Polisen på Gotland har mycket att vinna på att förmedla information om det som händer på ett mera professionellt sätt. Informationshanteringen i samband med gårdagens händelser är inte enda exemplet på att det brister. Det verkar finnas en kultur av att släppa ifrån sig så lite information som möjligt, och så sent som möjligt.
Det är olyckligt. Då tar informationen andra vägar. Ibland deformeras den i processen. Och personer som kunde sluppit frågor från journalistkåren får förmedla den information som polisen inte vill släppa ifrån sig.
Vad beror det på? Känner polisen på Gotland inte förtroende för medierna?
I så fall blir det väl extra angeläget att förse dem med korrekt information, så att så lite som möjligt kan gå galet?
Tycker polisen att det inte finns behov av att informera medierna, och därmed allmänheten?
I så fall har polisen fel. Speciellt vid traumatiska händelser är det mycket viktigt att allmänheten har tillgång till vederhäftig information. Det är så viktigt att staten har speciella myndigheter för informationsplanering för kris och krig. Som Styrelsen för psykologiskt försvar och Krisberedskapsmyndigheten. (Dessa ersätts vid årsskiftet av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.)
Jag har full förståelse för om poliserna på fältet ser information till allmänheten som en lägre prioriterad fråga, medan man väntar utanför ett hus med en beväpnad man och tre människor som trycker i skräck på en balkong. Men just därför finns det ju en funktion inom polisen som har som yrke och uppgift att informera omvärlden. Använd den.