Gotland välkomnar nya gotlänningar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Studentkåren hade aldrig bett om ursäkt för sitt ställningstagande när jag tillträdde som dess ordförande. Nästan på dagen 60 år senare kom ursäkten från mig, och den togs emot och accepterades av Judiska församlingen. Jag vill inte att framtidens politiska ledare ska behöva be om ursäkt för mitt agerande.
Kommunalrådet i Gotlands kommun år 2067 ska inte tvingas konstatera att kommunalrådet Gustaf Hoffstedt år 2007 slog igen dörren för asylsökande. Tvärtom ska kommunens sociala gärning under min ledning kännetecknas av ett större mått av medmänsklighet.
Därför välkomnar jag ensamkommande flyktingbarn till Gotland. Det är min fasta övertygelse att om vi kan ge de här barnen den hjälp de så akut behöver idag, då kommer vårt samhälle att berikas mångfaldigt i efterhand. Samhällen som är öppna för kulturutbyten, handelsutbyten - ja snart när alla former av mänskligt givande och tagande utvecklas som inga andra samhällen.
Vi har ett val. Antingen kan vi likt svensk socialdemokrati bygga murar. Vi har hört Göran Persson varna för social turism och vi har hört Byggnadsarbetareförbundet skandera "Go home!" åt kolleger från Baltikum som sökt arbete här. Eller så välkomnar vi människor som vill bo och verka på vår ö. Jag väljer det senare, och det hoppas jag att även du gör.
När Karl-Oskar och Kristina flydde Sverige i Wilhelm Mobergs utvandrarepos var det inte enbart för svältens skull, utan också för bristen på religionsfrihet. I själva verket går mänskliga rättigheter och materiellt välstånd hand i hand. Där friheten är stor saknas svälten. Att få röra sig fritt - att inte hindras utvandra eller invandra - är ett viktigt frihetsmått. Gotland har chansen. Till ensamkommande flyktingbarn och till alla andra som vill lämna Teheran eller Mjölby till förmån för Gotland vill jag säga: tack! Jag känner mig hedrad å Gotlands vägnar. Välkommen!