Hon talar! Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd bröt tystnaden i går. Utan att egentligen tillföra så mycket i färjefrågan. Åtminstone inget hoppingivande.
Ministern sade till att börja med att hon har stor förståelse för gotlänningarnas oro.
Fattas bara annat! Men har hon gjort något för att minska den osäkerhet som gör gotlänningarnas oro helt befogad?
Catharina Elmsäter-Svärd fortsatte med ett budskap som gick ut på att en väl genomförd upphandling med många medtävlare ska leda till något som är bättre än det vi har i dag. I klartext innebär väl det att det ska bli bättre utväxling på de fem miljarder som staten satsar så att biljett- och fraktpriserna kan sänkas rejält.
Det kan man hoppas, även om Trafikverket inte vågar kalkylera med det. Nog har man på känn att de pengar som satsas på färjetrafiken inom ramen för dagens avtal kunde ha använts bättre om upphandlingen haft mer än en anbudsgivare.
Men vi vet i dag inte hur en sådan upphandling kommer att gå. Och vem är det då som får bära all osäkerhet?
Inte den framtida transportören. Inte staten, som instruerat Trafikverket att hålla sig inom "bemyndiganderamen", det ekonomiska utrymme som regeringen tilldelat färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet.
All osäkerhet får bäras av Gotland och resenärerna. Det är vi och bara vi som drabbas om upphandlingen inte går som infrastrukturministern hoppas.
Är det en rimlig fördelning av risk? Den välfinansierade svenska staten tar ingen risk alls. Medan regionen med Sveriges lägsta genomsnittsinkomster påtvingas hela risken. Och riskerar att hamna i en situation där långsammare båtar bedriver en trafik med lägre maxkapacitet, samtidigt som priserna förblir lika höga som i dag. Eller i värsta fall blir de väl ännu högre.
På regeringskansliets hemsida presenterar Catharina Elmsäter-Svärd sig själv och sitt fögderi med orden:
"Infrastruktur är livsnerven för att människors vardagsliv och arbetsliv ska fungera samt för att näringsliv och industri ska kunna verka och växa. Varje trafikslag för sig ska kunna fungera väl, men ännu hellre samverka ihop för att hela resan eller transporten ska bli optimal."
Uppenbarlöigen borde hon förstå hur viktig färjetrafiken är för Gotland. Kan hon då inte förstå hur orimligt det är att Gotland ska behöva riskera öns framtid och låta den avgöras av hur väl Trafikverket lyckas genomföra en upphandling med osäkert resultat?
Om hon verkligen har förståelse för gotlänningarnas oro, så har hon ett egendomligt sätt att visa det på.