Gotland ökar sin befolkning för andra året i rad.
Om än med ett blygsamt antal.
Det är ett kvitto på att öns attraktionskraft håller och är så stark att människor väljer att ta det ganska stora steget att flytta ut till en ö mitt i Östersjön.
Fast det är just denna bild som vi måste fortsätta att bearbeta: att det trots öläget kan vara närmare att bo på Gotland än i till exempel en förort till Stockholm.
Gotland ligger närmare. Kanske nästa slogan i marknadsföringen?
Bilden av Gotland är fortfarande förlegad i många avseenden, man tror att det går en båt i veckan, att det knappt bor en människa här på vintern och att Visby är en spökstad när sommargästerna har lämnat oss.
Att man kan bo på Gotland och jobba i Stockholm är nog okänt för många. Förvisso ska man ha en bra inkomst för att ha råd att köpa klippkort på flyget men å andra sidan minskar många andra livsomkostnader om man byter Stockholms innerstad mot Visby.
Hade man dessutom haft nätuppkoppling på färjorna kunde även denna restid användas som arbetstid för många veckopendlare.
Men människor vill däremot inte bo i ett naturreservat. Varken nu eller för 100 år sedan när de värden somliga i dag vill konservera skapades genom människans närvaro.
Naturreservatet Gotlandskusten är unikt och en viktig signal att vi värnar de gotländska stränderna. De är fortfarande till allra största delen orörda och det går att ströva långa sträckor utan att se spår av annan mänsklig närvaro.
Däremot måste resten av den gotländska landsbygden också värnas och skyddas. Skyddas mot utflyttning, utarmning och tvångströjor i form av förbud mot utveckling. Annars blir hela Gotland ett reservat för sommargäster.
Vi måste också göra förutsättningarna för landsbygdens och kulturlandskapets största beskyddare: lantbruken, vara så goda som möjligt.
Särskilt glädjande är det också att se att det inte bara är Visby med omnejd som ökar. Fårö ökar sin befolkning med 18 och Klinte med 24.
I Eskelhem-Tofta ökar befolkningen också, med 15 personer. I går kunde vi läsa om ett välbesökt möte i just Eskelhem bygdegård där boende i trakten protesterade mot att den mycket uppskattade skolan finns med på barn- och utbildningsförvaltningens nedläggningslista.
Många beslut om var man ska bo tas utifrån faktorer som närheten till skolan för familjens barn. Långsiktiga och hållbara strategier för landsbygden är därför ett måste i den kommunala planeringen. Strategier som så långt det är möjligt bör förankras brett i politiken så att inte förutsättningarna ändras vid maktskiften.
Jag tror och hoppas det finns en politisk enighet kring detta i Region Gotland.