Lantbrukarnas riksförbund, LRF, oroar sig för fraktpriserna på färjorna. Det har LRF all anledning att göra. Det vore bra med en lösning som ger näringen säkrare och bättre villkor, istället för de stigande priser som den nu tvingas leva med.
Samtidigt oroar sig även besöksnäringen över prisutvecklingen på färjornas persontransporter. Det rapporteras om hur fastlänningar avbokat hyrda stugor när de insett att enbart överfarterna skulle bli betydligt dyrare än de kunde föreställa sig.
Det finns goda argument för att även besöksnäringen ska slippa den osäkerhet som färjepriserna för med sig.
Ja, det är ännu fler som borde vara intresserade av fasta spelregler. Dit hör företagare som kanske funderar över att etablera en verksamhet på ön. Dit hör hugade inflyttare som undrar över hur dyrt det ska bli att hålla kontakten med släkt och vänner. För att inte tala om alla oss som redan bor på ön och alla företag som redan (eller än så länge) existerar.
Visst, förutsägbarheten kan inte bli total. Även fastlänningar lever ju med osäkra faktorer som dieselpris, bensinpris och tågbiljetter, exempelvis. Men av någon anledning tycks färjepriserna vara mycket mer känsliga för oljepriset än vad bensinpriset är. Och kostnaden för att ta sig (eller varorna) över havet är betydligt högre än för att köra samma sträcka.
Jag är oroad över vad det ska leda till, nu när vi ska leva med det existerande avtalet ända fram till 2017. Det kan allvarligt skada många av Gotlands näringar om allting bara tillåts rulla på enligt avtalets konstruktion. Jag vågar knappt tänka på hur det blir om det verkligen bränner till i Persiska viken och exempelvis konflikten mellan Iran och världssamfundet eskalerar.
Men jag är också oroad inför nästa avtalsperiod. Regionens förhandlingsposition tycks vara:
1. Minst lika snabba färjor som i dag.
2. Trafik på två fastlandshamnar.
3. Miljövänligare och dyrare bränsle.
4. Vägpriser, vilket innebär betydligt lägre priser.
Och som en femte punkt skulle man sedan kunna lägga till:
5. Fler avgångar.
För om priserna sjunker så lär trafiken öka. Ja, det är väl syftet med vägpriser, att de ska generera ökad ekonomisk aktivitet på Gotland.
Det är en önskelista. Men när statens kostnader för färjetrafiken redan i dag börjar närma sig en halv miljard om året så inser man hur svårt det kommer att bli att nå ända fram.
Men dessutom är det ett sjätte krav som borde få hög prioritet inför det nya avtalet. Fastare priser.
Vid förra upphandlingen etablerades en ny princip som innebar att kostnadskonsekvenser av framtida höjningar av oljepriset skulle delas mellan staten och brukarna. Nu har vi lärt oss vilka skadliga effekter det ger, och det trots att vi ännu inte drabbats av någon verkligt allvarlig prischock på drivmedlet.
Nästa avtal får inte konstrueras så att osäkerheten och riskerna för Gotland blir så stora.