I mitten av maj lämnade Försvarsberedningen sin rapport som ska ligga till grund för försvarets inriktning efter 2015. Det blev en presentation kantad av politisk konflikt.
Fastän beredningen var överens i fråga om försvarets huvudinriktning hade de två största partierna Moderaterna och Socialdemokraterna kvällen innan rapporten skulle lämnas över misslyckats med att komma överens om finansieringen. Socialdemokraterna hade överraskat med ett 900-miljoners bud som Moderaterna inte kunde möta utan att spräcka sin devis om att allt ska finansieras krona för krona.
Och osämjan var inte sen med att leta sig fram på nytt när Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (M) och försvarspolitiske talespersonen Peter Hultqvist (S) båda deltog vid Folk och Försvars seminarium om partiernas försvarspolitik häromveckan.
Liksom i beredningsrapporten var både Widegren och Hultqvist eniga om att den operativa militära förmågan ska öka. Men så fördes samtalet in på finansieringen. Hultqvist menade att Socialdemokraterna kunde sätta sig ner direkt och förhandla på nytt.
På det örat ville Widegren då inte lyssna, utan gjorde öppet klart att när det närmar sig val, för väljarna och demokratins skull, också är viktigt att veta hur partierna skiljer sig åt. ”Vi är fullblodspolitiker båda två”, formulerade sig Widegren. Och som den helgjutna politiker Hultqvist förstås också är kunde han göra en poäng till sin fördel av att Socialdemokraterna lugnt vill förhandla.
Att göra valtaktik av Sveriges säkerhet är oklokt. Försvaret är för viktigt för att riskera att en eventuellt S-ledd regering med de två försvarsfientliga partierna Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de som ska göra upp i förhandlingarna. Det är förstås vad Moderaterna vill kunna använda som skrämselknep. Men det räcker inte.
De allra flesta bedömare är överens om att försvaret, som den kärnuppgift det är, under kommande år med en orolig omvärld behöver ytterligare stärkta resurser. Liksom för annan offentlig verksamhet måste också Försvarsmakten hållas med effektivitetskrav. Men i nuläget tycks dessa krav inte vara lika hårt ställda mot andra myndigheter.
Här finns en möjlighet för Moderaterna att genom skärpta myndighetsuppdrag, krona för krona, plocka fram en starkare finansiering till försvaret. För hur mycket valuta får egentligen svenskarna för miljarderna som i dag exempelvis går till den statliga innovationsmyndigheten Vinnova?
Senast året innan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 motionerade flera moderater i riksdagen, däribland Widegren själv, om att se över myndigheter med tvivelaktiga uppgifter. Ta gärna upp den tråden igen.
En offensiv politik som gör upp med den växande myndighetsfloran skulle både kunna ge Moderaterna återhämtad trovärdighet i försvarsfrågan och samtidigt öka förtroendet hos väljarna som vill att våra skattepengar ska användas där de gör mest nytta: för elevers kunskap, i vård och omsorg, för brottsbekämpning och vår nationella säkerhet.