Eftersom det bor så få människor i området runt Burgsvik gör det minst skada att dra ner på räddningstjänsten där.
Detta må vara ett fullt rimligt konstaterande bakom ett skrivbord med ett besparingskrav i knät som inte går att genomföra utan att tryggheten försämras för medborgarna.
För de medborgare som berörs blir det dock ett slag i magen. Som att man inte är lika mycket värd om man är så dum att man bosätter sig i ett glesbefolkat område.
Deltidsbrandmännen i Burgsvik funderar på att ta till det enda de kan för att sätta emot: de hotar att säga upp sig. Jag förstår dem till fullo.
I det tjänstemannautlåtande som ligger till grund för förslaget att lägga ner deltidsbrandkåren och ersätta med brandvärn konstateras enligt Gotlands Allehanda: ”Beroende på personalens lojalitet med bygden så skulle det inte innebära någon förändring för de cirka 1 300 boende i närområdet att ombilda kåren till värn om personalen finns kvar i verksamheten”.
Ursäkta?
Kanske tolkar jag det fel och rätta mig då men är inte detta höjden av oförskämdhet?
Det är ungefär samma resonemang som förs med naturreservaten. Dessa finns som bekant runt hela ön även om den rödgröna majoriteten verkar ha missat detta. Men på landsbygden finns inga investeringsbudgetar, än mindre driftsbudgetar.
Här förutsätts den lojala landsbygdsbefolkningen genom bland annat hembygdsföreningar att utan ersättning hålla reservaten i ordning. Detta görs också med ett stort engagemang för sin bygd.
Men när stadsborna ska ha ”ett Gotland i miniatyr” att besöka på gångavstånd, då tas det miljoner av skattepengar för att få ordning på naturen och därutöver driftsbudget på hundratusentals kronor.
Varför ska bara landsbygdens folk vara lojala?
Varför kan inte Södra Hällarna skötas på samma sätt? Med tanke på det oerhörda engagemang som verkar finnas inom åtminstone tre av fullmäktiges sex partier så borde det inte vara något problem att bilda en ideell förening för att ta hand om området.
På landet ska vi inte ha en skattefinansierad räddningstjänst i beredskap, här ska vi lita till att de som blir av med jobbet ska fortsätta släcka bränder eftersom de är så lojala.
Nu blir förmodligen deltidsbrandkåren i Burgsvik kvar.
Allt annat vore ett gigantiskt svek mot landsbygden i allmänhet och de boende på Storsudret i synnerhet.
Om inte regionens basala trygghet ska räcka till för hela ön kan vi lika gärna sätta upp en reservatsskylt i Fidekorset också.
Och eftersom det handlar om landsbygden blir ju kostnaden för detta 0 kronor.