LEDARE
Vinster i välfärden kan mycket väl bli en avgörande, om inte den avgörande, frågan i valet 2014.
Det hade varit så mycket mer logiskt och vällovligt om det istället hade handlat om kvaliteten i välfärden.
När Vänsterpartiet nu står ensamt att vara helt emot vinstdrivande företag i välfärden är i och för sig frågan delvis avförd från dagordningen som valvinnare/valförlorare. Att Vänsterpartiet skulle få 20-30 procent av rösterna för detta får ses som ganska otroligt. Partiets övriga politik och inte minst dess ideologiska grund väger tungt i den vågskålen.
I lördags svarade Hanna Westerén på en krönika skriven av CUF:aren Gustav Åhlén. Rent åsiktsmässigt står jag mittemellan Hanna Westerén och Gustav Åhlén, jag har ingen övertro på vare sig det offentligt drivna eller det privat drivna. Vem som driver är för mig oväsentligt, så länge man utför uppdraget och har patienternas, elevernas, de äldres eller funktionshindrades bästa för ögonen.
Hanna Westerén har en helt igenom ideologisk inställning till frågan. Skattepengar ska av princip inte passera genom privata utförare eftersom det finns risk att det kan bli vinst i verksamheten.
Rullstolen som tas upp som exempel av både Gustav Åhlén och Hanna Westerén är talande. Gustav Åhlén ställde den mycket relevanta frågan varför det är helt okej att göra vinst på att tillverka rullstolar men inte för att köra människor i den.
Hanna Westerén svarar att det är stor skillnad på vad som kan hända om man bygger en rullstol på fel sätt eller om man vårdar en människa felaktigt. Hennes svar avslöjar en inställning som verkar vara byggd mer på känslor och ideologi än fakta och pragmatism.
För oavsett privata eller offentliga drivna verksamheter gäller samma regler. Utförare som vårdar människor på fel sätt ska hanteras på samma vis oavsett hur de är organiserade.
Och om det handlar om att skattepengar inte ska gå till vinstdrivande företag borde det inte spela någon roll om det handlar om att bygga eller köra rullstolar, i just det avseendet.
Det är svårt att se något annat än ett massivt misstroende mot privata utförare i välfärden bakom dessa argument. Några belägg i forskning och kvalitetsundersökningar finns i vart fall inte för denna misstro.
Hade vi bott och verkat i en kommun med många dåliga erfarenheter av privata alternativ hade det varit lättare att förstå Hanna Westerén och alla andra som är så starka i sitt motstånd. Men med exempel som Hattstugan, Wisby Assistans, Pjäsen och de privata vårdcentralerna som lockar många gotlänningar är den negativa attityden inget annat än obegriplig.