Måhända är det en alltför ytlig och spontant ilsken reaktion men den första frågan jag ställer mig efter att regionledningen presenterat revisionsrapporten om tekniska förvaltningen/nämnden är: vad krävs för att någon ska ställas till svars för sina handlingar?
Alltså genom konsekvenser, inte bara genom lama beklagande ordalag.
Revisorerna konstaterar en sedan länge etablerad och utbredd beslutsgång där tjänstemän fattat beslut utan politisk förankring och utan att återrapportera till nämnden. Allt med tekniska nämndens goda minne.
I vart fall har ingen ifrågasatt eller protesterat mot den "informella arbetskultur" som har rått. Att tjänstemän och politiker slår ifrån sig kritiken är väl bara ett tecken på hur etablerad kulturen är.
Att alla inblandade har velat väl och varit delaktiga i hur det har fungerat verkar vara en förmildrande omständighet.
På direkt fråga till nämndens nuvarande ordförande, Tommy Gardell (S) svarar han att han tycker att revisorernas kritik är överdriven och att han själv inte haft en aning om alla de delegationsbeslut som en tjänsteman tagit gällande konsultuppdrag för "fastighetseffektivisering". Han ställdes inför faktum när han tog över som ordförande efter valet 2010. Om inte annat borde det vara en anledning att beskriva rapporten med andra ord än "överdriven kritik".
Jag är helt övertygad om att alla har handlat med de bästa ambitioner och utifrån regionens bästa och det handlar om formalia, ingen förskingring av pengar eller vänskapskorruption i valet av konsultföretag.
Men det spelar liksom ingen roll när det inte går att kontrollera just detta. När inga politiska beslut/uppdrag går att spåra och ingen återrapportering till politiken sker.
Vad gäller biogasstrategin är det dock svårare att tycka synd om någon för att de "inte vetat" eller inte förstått att strategin skulle genomföras.
Den nuvarande majoriteten skyller på att den förra drev igenom den i rekordfart av politiska skäl. Men strategin lades fram för regionfullmäktige utan att en enda av de 71 ledamöterna protesterade eller hade frågor. Här blottläggs en kanske större demokratisk brist än någon annan: att ett så stort och viktigt beslut kan klubbas utan att man förstår vad det är man beslutar.
Att avtalet skrivits utan en plan för kostnader för inköp av de fordon som ska tanka gasen är i sig anmärkningsvärt och här undrar jag, igen, var kontrollstationerna längs vägen är. Regionen har ju trots allt tillgång till expertis och rådgivande funktioner.
Chefen för samhällsbyggnadsförvaltningen, Bertil Klintbom, förklarar att han inte tror att hans förvaltning fungerar annorlunda än någon annan. Med tanke på närheten mellan olika funktioner och människor på Gotland är jag rädd att han har fullkomligt rätt.