Gnosjöandan kan bli gotländsk
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Är tillverkningsindustrin en döende näring i Sverige? Är den dömd att bli utkonkurrerad av företag etablerade i länder med ett lägre löneläge? Det påstås så ibland. Men inte i Gnosjötrakten. I kommunerna Gnosjö, Gislaved, Vaggeryd och Värnamo (där jag växte upp) bor sisådär 85 000 invånare. Och där finns enligt uppgift 1 500 företag i tillverkningsindustrin.
I Vaggeryds kommun bor knappt 13 000. En femtedel av dem arbetar inom tillverkningsindustrin. Gnosjö har 10 000 invånare och 250 företag inom tillverkningsindustrin. Arbetslösheten är obefintlig. Även grupper som har svårt att få jobb i många andra delar av Sverige, som flyktingar, får jobb. I fjol skrev jag en artikel om hur 86 procent av bosnierna i Värnamotrakten då hade ett jobb, medan 64 procent av Malmös bosnier gick arbetslösa.
Ryktet om tillverkningsindustrins ödesbestämda död är betydligt överdrivet. Tillverkningsindustri kan vara dynamisk och kan bereda arbetstillfällen som har svårt att gå jobb i andra näringsgrenar. Men ett högre löneläge än i spirande industriländer ställer givetvis hårda krav.
Jag träffade för några år sedan en vd för ett småländskt företag som främst tillverkade borrar och hyvlar för sågverksindustrin. Deras marknad hade genomgått en stor omvälvning. Plötsligt kunde man köpa standardborrar från Kina, och det billigare än vad det småländska företaget hade behövt betala för råvaran (stålet) för sin egen tillverkning.
Lösning? Konkurs? Nix. Företaget importerade och sålde själva de kinessiska borrarna, och i sin egen tillverkning koncentrerade man sig på mer avancerad utrustning som tillverkas i korta serier. Intressant nog var det de MINST arbetsintensiva produkterna man inte kunde tillverka själva längre, medan man fortfarande gjorde de mest arbetskrävande produkterna.
Det gäller att ha en unik produkt eller att ligga väldigt nära marknaden. Och det gäller att kunna samarbeta sinsemellan. Det är något av ett signum för småföretagarbältets fabrikörer.
En annan församling i förrgår kväll ägde rum i Bryggarsalen vid Strandgatan. Där samlades ett 70-tal näringslivsföreträdare och andra engagerade för att diskutera framtiden. En synpunkt som framkom är just att företagen i tillverkningsindustrin på Gotland är för dåliga på att samarbeta.
På hemsidan gnosjoregionen.se skriver man:"Den ständiga utvecklingen har möjliggjorts genom det samarbete och hjälpsamhet företagen emellan, som alltid varit kännetecknade Gnosjöföretagen. Kommunen har å sin sida aldrig gett några kontanta subventioner, men ständigt ställt upp för industrin genom skapandet av en företagsfrämjande infrastruktur."
Det är, om man uttrycker sig försiktigt, en helt annan långsiktig strategi än vad som tillämpats på Gotland.
Eva Nypelius hoppas på att man skall locka ny industri till de lokaler i Visby som Nimbus står i begrepp att överge. Jag hoppas verkligen att det går bra. Men jag vet samtidigt att det bästa är "hemodlade" företag med gotländsk förankring och goda nätverk i regionen.