Glassen förklarar inte mycket
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Man kan knappast kalla pinnglassen en symbol för något typiskt svenskt, "en viktig ingrediens" i det som är Sverige. Det är att reducera och förlöjliga svenskheten, vilket ett par etnologer, åtminstone om de önskar framstå som seriösa, borde hålla sig för goda för. Därutöver är det inte sant att debattklimatet i Sverige
inte tillåter kritik mot nationella institutioner. Man skulle nästan kunna säga att vi kritiserar dem alldeles för mycket.
Problemet med den så kallade antirasistiska rörelsen är att den allt för sällan kommer med seriösa argument eller hållbara lösningar. Dess representanter, Masoud Kamali för att nämna en, präglas dessutom av intolerans mot oliktänkande och fäller nedsättande kommentarer om alla som inte delar bilden av Sverige som ett strukturellt rasistiskt land. Allt detta tillhörde diskussionen om "Nogger Black", varför det var svårt att ta den på allvar men paradoxalt nog motiverat att många deltog med mothugg.
En annan viktig förklaring till att Centrum mot rasism tvingades utstå en tuff kritik i samband med glassbråket var Svenska Dagbladets avslöjande att föreningen duschades i statliga bidrag som vid sidan av kampanjen mot "Nogger Black" enbart finansierade nya möbler till kansliet.
Alla andra tolkningar av konflikten saknar resonansbotten i verkligheten och har endast till syfte att försöka rädda skinnet på en antirasistisk "verksamhet" som nu fullständigt förlorat sin trovärdighet.