KRÖNIKA
Gissa vem som står bakom dessa ord som publicerades i GT 18 april 2007?
”Och rent allmänt undrar man om det finns någon motkraft till exploatörsivrarna i de beslutande leden.
Områden som det norr om Visby, från Galgberget ut mot Snäck, är ju just det som lockar så många, som bidrar till den magi som får folk att glittra med ögonen bara någon nämner Gotland och Visby.
Bygger man sönder dessa områden går det aldrig att återställa. Man bygger lite här och lite där, plötsligt är magin borta, eller förunnad ett fåtal personer som har råd att bo där”.
Jepp, det är jag.
Jag minns mycket väl tillfället, ett besök på Norra kyrkogården och tanken att det skulle byggas bostäder nedanför ner mot havet.
För sju år sedan använde jag alltså själv samma argument som många andra när man diskuterar strandskydd och exploatering, än i dag. Och så kunde det ju vara, om man inte ser på samhällsplaneringen som en helhet utan bara i delar. Om man låter dem som vill bygga var de vill utan att nån styr och har kontroll, då är risken uppenbar att vi bygger sönder värden som aldrig går att återställa.
Samtidigt vore det ju ett slöseri att inte utveckla och dra nytta av dessa värden, för den krassa verkligheten är att vi måste ha något att leva på. Att ha allt denna kust och inte kunna avsätta en meter för att till exempel bygga ett strandkafé eller restaurang känns minst sagt som resursslöseri.
Påståenden som att ”vi håller på att bygga sönder våra kuster” eller ”vi behöver fler inte färre oexploaterade stränder” är lätta att skriva under på om man tror att det är sant. Tänker man efter en stund så inser man ju att det inte är så. Och nu finns det svart på vitt när landets länsstyrelser sammanställt och jämfört ”exploatering i kustzonen”. Gotland har lägst andel exploaterad kust i landet.
Och det är i stora delar bra. Men det betyder inte att vi ska sätta stopp för all exploatering. Genom att peka ut områden som redan är ianspråktagna för att kunna utveckla dessa skyddar man samtidigt resten av kusten som kan förbli orörd.
På tal om exploatering och byggande. Jag bor granne med regionens övergivna tomt där det förut fanns ett växthus som brann ner. Det är oklart om man får bygga bostäder på tomten med tanke på bullergränserna runt Visby flygplats. Att det redan finns bostäder i området spelar alltså ingen roll. Inte heller att risken för bullerstörningar är till 98 procent hypotetiska. Det finns ingen rim och reson i att samhällets grundläggande behov av bostadsbyggande ska stoppas av risker som är hypotetiska.
Åker man sedan flyg till Bromma blir det än mer absurt med byggstopp här i Visby när planet slickar hustaken och landar mitt i staden. Där går det åtskilliga fler och större än plan än på Visby flygplats.
Trevlig helg!