När jag en gång sökte mitt nuvarande arbete så var det en sak som var fullständigt klar. Det var ett oeftergivligt villkor att flytta till ön. Inget distansarbete här inte.
Jag tycker att det var ett helt berättigat krav, av flera skäl. För det första handlar det om hur det skulle uppfattas av läsarna och den gotländska allmänheten, om det satt någon utböling som redaktör och skrev ledarna från fastlandet. För det andra skulle en fastlandsplacering naturligtvis påverka innehållet i texterna. Kvaliteten och läsvärdet minskar om det inte finns någon lokal förankring. Och för det tredje blir ju en redaktör lokaliserad till fastlandet heller inte riktigt en del av tidningen.
De har ett jobb av en helt annan typ, men för statens myndighetschefer gäller ju ändå mycket av detta. De behöver lokal förankring och legitimitet och de behöver känna den verksamhet de verkar i. I deras fall har de dessutom ett stort personalansvar som på många sätt gör det ännu viktigare för dem att inte utlokalisera sig själva. Hur ska man kunna leda en verksamhet väl, när man är helt eller delvis en främling?
Ändå är det, som nyligen avslöjades, oerhört vanligt att statliga generaldirektörer bor och till och med verkar på en annan ort än där myndigheten befinner sig. Det gäller givetvis myndigheter som inte ligger i Stockholm.
Granskningen från SVT Pejl visade bland annat:
"Av generaldirektörerna på de 40 största förvaltningsmyndigheterna utanför Stockholm är det hela 26 stycken som inte bor på orten.
Dessutom hade 25 av myndigheterna kontor eller ledningsfunktioner placerade i Stockholm."
Och det är inte bara så, som man skulle kunna misstänka, att ledningen för utlokaliserade myndigheter liksom dröjt sig kvar i Stockholm. SVT Pejl kunde också konstatera:
"I Norrköping rasar kommunpolitikerna mot att Kriminalvården, som har sitt huvudkontor i staden, öppnade ett ledningskontor i Stockholm 2012. Flytten berodde på att cheferna, som bor i Stockholm, skulle slippa pendla."
Jag tycker att det är märkligt att staten rekryterar som den gör och accepterar generaldirektörer och verksledningar som arbetar på de här premisserna. Det måste påverka verksamheten menligt och ingen generaldirektör är väl så oersättlig att han eller hon kan tillåtas diktera sina arbetsvillkor på ett sådant sätt att det negativt påverkar deras möjligheter att fullgöra sina uppgifter.