LEDARE: Gemensamhet livet ut

Det är en obehaglig cynism som i tider av ekonomisk åtstramning främst drabbar den grupp människor i samhället som man brukar kalla ickeproducerande. Ett uttryck som i första hand brukar användas av politiker i karriären som sannolikt tror sig kunna slå till åldringsbromsarna när man har passerat 40-årsåldern. Men vilka är det då man syftar på ? Svaret är inte långt borta; barn, sjuka och äldre. Ett uttryck för rent kränkande behandling har vi tyvärr fått uppleva under senare tid, när kommuner separerat äldre äkta par som inte längre kan bo kvar i sitt gemensamma boende. Med hänvisning till att det blir för dyrt för samhället eller att det inte finns plats. Det är klart att det finns plats. Om det inte redan finns förutsättningar så är det politikernas uppgift att så blir. Om inte annat för att de själva en dag skall ha möjlighet att flytta in där med sin livskamrat när krafterna tryter. Det är främst dessa äldre som byggt upp den ekonomi som dagens politiker försöker förvalta.
Att det skall vara nödvändigt att i en fullmäktigeförsamling behöva stadfästa en sådan självklarhet, är något genant i ett samhälle som i övrigt säger sig omfattas av normal mänsklig empati.
Men så är tydligen fallet. Ledamöterna i Gotlands kommunfullmäktige blir i vart fall tvingade att göra detta, eftersom Bror Lindahl i en motion kräver att man ser över lägenheter som är, eller kan göras lämpliga för parboende. Även i de fall då den ene har omfattande vårdbehov. Samt att man i den långsiktiga planeringen för äldreboendet beaktar detta.
För torsdagens nyhetsrubrik i denna tidning En svart dag när stöd för både unga och gamla ströps får väl inte tolkas bokstavligt ?
Ättestupan är avskaffad. Och isolering är inget bra alternativ. Så vem röstar emot Lindahl´s motion när det blir dags ? Det skall bli intressant att följa en eventuell kommande debatt.

Ledare: Gemensamhet livet ut