Jag kan förstå dem som tycker att den sänkta restaurangmomsen var en felaktig åtgärd och att man kunde ha valt andra sätt för att stimulera till anställningar och förenklar för företagen.
Men när argumenten emot reformen är så konstruerade att man anar att det inte finns mycket mer än en vilja att vara emot, då tycker jag att man sätter polemik före pragmatik.
Till exempel bevisas reformens misslyckande med att bara elva jobb har förmedlats till branschen på Gotlands sedan årsskiftet. Med tanke på att en genomsnittligt handläggare på Arbetsförmedlingen förmedlar i snitt 9,4 jobb per så sätts saken i ett annat ljus. Räknar man dessutom bara ungdomar så förmedlar varje handläggare i genomsnitt jobb till 2,5 ungdomar per år.
Hur många jobb förmedlas över huvud taget, valfri bransch, genom Arbetsförmedlingen?
Uppgifterna ovan är hämtade ur rapporten "Jag vägrar vänja mig" som Centerpartiet presenterade nyligen och som beskrevs av Annie Lööf och Eva Nypelius på den här sidan i måndags.
En mycket bra rapport med många fakta som knappast går att förklara bort genom partipolitiska tolkningar.
OECD har till exempel beskrivit Sveriges arbetsmarknad som stel med för höga lönetrösklar, låg rörlighet och djupa klyftor mellan utbildning och jobb. Och denna arbetsmarknad stänger ungdomar ute. För medan den totala arbetslösheten ligger runt 6 procent, är den runt 27 procent för unga (15-24 år). En person runt 20 år som är långtidsarbetslös löper 6-7 gånger större riks att fortsätta vara det, jämfört med en jämnårig som får in en fot på arbetsmarknaden.
Med denna insikt kan man fortsätta att göra det man gjort de senaste decennierna som ungdomar har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller också kan man försöka motverka de problem som bland andra OECD beskriver.
För den höga ungdomsarbetslösheten har inte uppstått efter 2006.
När man talar om till exempel introduktionsanställningar (som är ett av Centerpartiets förslag) så kritiseras det som om man föreslog slavarbete. Faktum är att skillnaden mellan den genomsnittliga ingågsmedianlönen för 18-24-åringar och den genomsnittliga medianlönen bland övriga (18-64 år) bara är 3 500 kronor.
Detta är ett problem inte bara för att många drar sig för att anställa oerfarna ungdomar till i stort sett samma pris som en person med mångårig arbetslivserfarenhet. Det är ett problem även för de som jobbat länge men som inte får någon löneutveckling att tala om.
Att sätta politiska markeringar främst, misskreditera andra partiers förslag och lämna egna som är enbart marginellt annorlunda och ge åtgärderna ett annat namn verkar vara viktigare än att lösa problemen.
Det tycker jag är att svika alla de ungdomar som står och trampar för att hitta en lucka in till en sluten och protektionistisk arbetsmarknad.