Ge skolministern kvarsittning

Foto: STEFAN JERREVNG / SCANPIX

Politik2008-08-30 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Alla ska med" var Göran Perssons och socialdemokraternas viktigaste paroll i valrörelsen 2006. Slagkraftigt. Men väljarna var inte imponerade. Alltför många hade uppfattningen att det var många som inte var med i socialdemokratins Sverige. Det var för många som stod utanför arbetsmarknaden. Och det var för många skolelever som inte fick de kunskaper de behöver.
Regeringens skolpolitik är i andan en motsvarighet till politiken för arbete. Det är bra för Sverige om fler arbetar, fler förkovrar sig och om fler lär sig mer. Och för att uppnå det behöver man väcka nytt liv i gamla ideal och styra bort från bidrag och flum.
Skolministern och folkpartiledaren Jan Björklund har varit den mest framgångsrika och högprofilerade skolpolitikern. Han har lyckats påverka och vända skoldebatten så att den handlar mer om kunskap och ordning. Även socialdemokraterna har börjat göra upp med sin gamla skolpolitik. De har börjat inse att det är eleverna från hem med de svagaste studietraditionerna som lider mest skada av en skola som ställer små eller otydliga krav.

Efter ett program i P1 kritiseras nu Jan Björklund för att ha använt jämförande internationella undersökningar lite väl slarvigt och selektivt. Ja, vissa använder till och med ordet "ljugit". Till dessa hör Håkan Ericsson på Gotlands Folkblads ledarsida i GT. Jag vet ju hur bra Håkan Ericsson brukar vara på att referera andras ståndpunkter på ett korrekt sätt, så han borde kanske hålla igen lite. Bjälkar. Ögon.
En del av partipolitiken är tyvärr att vända och vrida på fakta så att de passar den egna tesen så bra som möjligt. Det är därför socialdemokraterna kan hävda att utanförskapet ökar samtidigt som det sjunker. Visst förtjänar Björklund en sansad kritik för att han varit väl vårdslös när han slipat sina argument. För han har verkligen valt ut sådant som stöder hans uppfattning och blundat för det som nyanserar bilden av den svenska skolan. Men ingen kan förneka att den svenska skolan har haft och fortfarande har problem och "förbättringspotential".

Sverige tillhör de länder som satsar absolut mest resurser på skolan. Tyvärr får vi inte ut så mycket av denna i sig goda prioritering. Resultaten är för svaga i relation till ambitionerna. (Men nu finns åtminstone ambitionerna.)
I går meddelade regeringen att Skolverket skall granska statistiken om hur det står till med kunskaper och ordning i svenska skolan. Egentligen tror jag inte att det finns så mycket oenighet om hur det ligger till. Sverige är inte sämst, men inte bäst. Svenska skolan sladdar i bakre delen av huvudklungan. Egentligen är jag mest intresserad av vad tendensen är. Har omsvängningen av skolpolitiken börjat märkas på resultaten? Om inte, vad är det då vi behöver göra?
Så till slut: Vad är ett lämpligt straff för skolministern? Kvarsittning 2010.