Nord streams första gasledning genom Östersjön är klar och invigdes under pompa och ståt i går.
Sällan eller snarare aldrig har väl den lilla nordtyska semesterorten Lubmin, med drygt tvåtusen invånare, varit så nedlusad med dignitärer.
Den ryska mediakanalen "Rysslands röst", som även skriver på svenska, skrev något gåtfullt att enligt Rysslands president Medvedev "kommer den ryska gasen att trygga stabil energiförsörjning av Europa, förstärka dess energisäkerhet och göra livet av en rad människor trevligare".
Prepositioner är knepigt. Men hur är det med sakförhållandet? Gasledningen har byggts utan större missöden. Relationerna mellan EU och Ryssland har åtminstone inte försämrats. Har vi som varnat för gasledningen varit ute i ogjort väder?
Än finns inget facit. Det är som med valutaunionen, det är först med tiden man får veta om risker förvandlas till akuta hot och problem.
Valutaunionen klarade inte att stresstestas av rejäl finanskris. Och hur gasledningen faktiskt påverkar säkerhetsläget i Europa vet vi först efter några rejäla politiska kriser.
Halkar Ryssland in i gamla beteendemönster, och använder energiexporten som ett utrikespolitiskt tillhygge? Medger den nya gasledningen, som förbikopplar Rysslands grannländer, en tuffare hållning mot dessa grannländer?
Det kommer att ta flera år innan vi kan bedöma konsekvenserna av Nord stream.