Gårdsförsäljning eller sälja gården
Foto: Gunnar Lundmark/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att gårdsförsäljning av alkohol är en liten fråga betyder inte att den är liten för alla. För en liten grupp av vinodlare är den mycket viktig. Att ta emot besökare, visa upp vingården, och sedan tvingas hänvisa dem till en av statens butiker, det är både menligt för verksamheten och frustrerande för en hantverkare.
Hur kul skulle det vara för en konsthantverkare på den gotländska landsbygden att hänvisa sina besökare till en återförsäljare i Visby? Hur skulle det påverka exempelvis skotska whiskydestillerier om de inte kunde sälja sina produkter som souvenirer? Besökarna skulle bli färre. Och de som ändå kom, kanske ändå väljer en annan produkt nästa gång de är och handlar. Naturligtvis är det på samma sätt för gotländska vinodlare. De har färre besökare än de skulle kunna ha, och de som ändå kommer dit kanske handlar lådvin nästa gång de är på bolaget.
I själva verket tror jag att gårdsförsäljning är mycket viktigare för gotländska vinodlare än för skotska whiskytillverkare och kontinentens storproducenter. Här, mer än på de flesta andra ställen, är det just platsen som är en stor del av försäljningsargumentet.
I förlängning kan ett nej till gårdsförsäljning leda till en annan typ av gårdsförsäljning. När gården måste säljas.
Så varför är oppositionen mot gårdsförsäljning av alkohol? Framförallt socialdemokrater har en tråkig tendens att låta små människor sitta emellan för att partiet skall kunna hävda sina stora principer. Gårdsförsäljning påverkar inte folkhälsan ett dyft. Men man är ändå beredd att säga nej till gårdsförsäljning för att göra en alkoholpolitisk markering. Och naturligtvis luktade man också till sig en chans att ge alliansen på nöten. Heder åt Rut Smeds och kristdemokraterna som återgav frågan dess proportioner.