Gårdagens tåg - tåget till gårdagen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När rörelsen kom tågande genom Österport så vet man vad som väntar. Och en sak måste jag säga. Första maj-firandet kändes befriande otidsenligt. Inga inhyrda rap-artister, som hos vänsterpartiet i Stockholm. Nej, fanor och standar, blåsorkester och vissångare. Korvförsäljning och kaffe. Ingen latte och inga croissanter. Både partiet och fackföreningsrörelsen vet att folklighet, traditioner, kontinuitet och symboler har ett värde.
Men hur var det med uppslutningen? Måhända var leden lite glesare än vad jag hade föreställt mig? Jo, så var det. Det finns ju en borgerlig regering att agitera emot. Det tillhör inte vanligheterna. Borde inte en sådan situation vara ett bra underlag för frustration och kampvilja? Dessutom går det ju väldigt bra för socialdemokraterna i opinionsmätningarna just nu. Men det sades mig att demonstrationen var större än förra året, och då var det ju ändå valår. Så i relativa termer var kanske deltagandet i årets tåg en framgång.
Oppositionsrådet Björn Jansson värmde upp publiken åt huvudtalaren. Jag gissar att det inte står "agitator" på hans visitkort. Han lät ungefär som han brukar göra i kommunfullmäktige. Han varken stakar sig eller snubblar på orden, men den där glöden vill liksom inte riktigt infinna sig.
Om Björn Jansson gav ett ljummet intryck så var temperaturen ändå högre än vad den blev i huvudtalaren Lena Sommestads anförande. Den före detta miljöministern är inte en välkänd politisk profil, och nu har jag en aning om vad det kan bero på. En orator hade kanske kunnat göra något med hennes manus. Men det handlar ju inte bara om vad man säger, utan också om hur man säger det man säger.
För att ta ett exempel: När Sommestad berättade att hon känner en "gränslös vrede över orättvisans politik" som regeringen bedriver så lät hon inte ett dugg arg. Inte ett skvatt. Tonfallet var oförändrat. Det var som att förflyttas tillbaka till skolans högläsning. Ingen inlevelse. Om ilskan överhuvudtaget fanns där så var den institutionaliserad och syntetisk. När hon sade att Carl Bildt är en regeringsföreträdare "som väljer att tjäna pengar på våld och förtryck", så gjorde hon det på ett sätt som gör att man ändå kan föreställa sig hur hon tar en kopp kaffe med utrikesministern i morgon.
Ibland blev inte bara leveransen, utan även innehållet, till intet förpliktigande. Om Nordkalks planerade nya kalkbrott i Bunge hette det att "kunskap och noggrannhet" är viktigt i beslutsprocessen. Å ena sidan finns vattenfrågan och naturvärden. Å andra sidan hundratals jobb inom stenindustrin. Men Lena Sommestad var inte i närheten av att ta ställning. Det var hon mycket noggrann med.