"Vi ser också att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en hopplös acceptans. Människor förtingligas, tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut.
När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån."
Så skrev diakonen Marie Larsson i en insändare i GT i måndags. Hon beskrev effekterna av den politik som regeringen för mot de mest utsatta i samhället. Som diakon kommer hon direkt i kontakt med dem som gjorts fattiga av Moderatregeringen. Men hon talar inte alls i partipolitiska termer. Hon var lika arg på S-regeringen tidigare.
Därför är det så fult av Gustaf Hoffstedt, Gotlands moderata riksdagsledamot, att i en insändare idag ta till den fegaste härskartekniken för att försöka få tyst på diakonen Larsson. Han har fått fram att Marie Larsson en gång var med i Vänsterpartiet. Och vill därmed förminska hennes korrekta kritik av Moderaternas fattigdomspolitik. Ynkligt svagt, Gustaf Hoffstedt. Du borde skämmas för sådan debatteknik.
På Gotland finns cirka 700 långtidsarbetslösa som i bästa fall får en a-kassa, som ger runt 8 000 kronor i månaden efter skatt. Det finns 250 gotlänningar som slavarbetar i Fas 3. I Moderaternas bidragssamhälle får arbetsgivarna 5 000 kronor i månaden för varje Fas 3:are. De som tvingas jobba i Fas 3 får vara glada om de kommer upp i 5 000 kronor efter skatt, varje månad. Den dåliga a-kassan och utförsäkring från sjukersättning gör att antalet socialbidragsberoende ökat starkt på Gotland. Idag tvingas drygt 6 00 hushåll söka socialbidrag och leva på runt 5 000 kronor i månaden.
2006 till 2010 har den fattigaste tiondelen av befolkningen blivit 8,7 procent fattigare. Det innebär 567 kronor mindre i månaden. Den rikaste tiondelen av befolkningen har ökat sina inkomster med 13,2 procent, det vill säga en ökning med 4 483 kronor i månaden. Gustaf Hoffstedts regering har sänkt skatterna mest för de som tjänar mest och skurit i ersättningarna för de som har minst, de sjuka och arbetslösa. Den verklighet som diakonen Marie Larsson beskriver beror på Moderaternas politik. Det säger inte hon. Men det säger jag.
Det farligaste i detta är det som Marie Larsson pekar på i det citat jag inleder med. Uppgivenheten och en hopplös acceptans. Människorna förtingligas, tappar sitt människovärde och självförtroende.
Varför reagerar vi inte med vrede och skriker högt, när allt fler döms till fattigdom och hopplöshet. Det är ingen brist på pengar, men de fördelas fel. Rika blir rikare och fattiga fattigare. Jag tycker Gustaf Hoffstedt borde skämmas att förvara en sådan ojämlik fattigdomspolitik.