Fusk byggde inte landet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att omfånget av svinnet skulle uppskattas ligga på dessa nivåer var känt redan innan Delegationen mot felaktiga utbetalningar i går presenterade sin rapport.
Men undersökningen av svenska folkets attityder till fusket gör det extra uppenbart att staten måste agera. Visserligen säger sig de flesta, hela 95 procent, vara kraftfulla motståndare till fusk. Men samtidigt tror man att väldigt många ägnar sig åt det, vilket kan göra det lättare att för sig själv ursäkta egna fel. I ett pressmedelande skriver delegationen att:
"Många rör sig i en gråzon och tänjer på reglerna för trygghetssystemen. Till exempel tycker en tredjedel av medborgarna att det inte är allvarligt att ta ut en extra sjukdag fastän man inte är sjuk. Tre av tio skulle också behålla bidrag som de visste var felaktiga. I regel ser man inte sitt eget överutnyttjande som något brottsligt utan använder bortförklaringar för att rationalisera sitt beteende. Man ser på trygghetssystemen som en bank där man gör insättningar och uttag till sig själv."
Om det här får fortgå så eroderas samhällsmoralen undan för undan. Och samtidigt som behovet av kontroll då bara fortsätter att öka, så ökar samtidigt förståelsen för den som bryter mot lagen. En sådan utveckling måste brytas innan den löper amok.
Då statssekreterare och svartarbete varit ett hett ämne på senaste tiden, är det värt att notera att en av ursäkterna för fusk är att man tror att politiker och makthavare fuskar. När de förväntningarna bekräftas, ja då blir dessa föreställningar givetvis ännu starkare.
Samtidigt är inte inställningen mot svartarbete lika negativ som mot bidragsfusk.
Hur kan det komma sig? Ett skäl är att det är skillnad på att fuska till sig andras pengar och att fuska för att få behålla mer av sina egna pengar. Ett annat skäl är att svartarbete fortfarande är arbete, och arbete som kanske aldrig skulle utföras om alternativet var att betala skatt, medan bidragsfusk nästan kan sägas vara motsatsen till arbete.
Men om svartjobb accepteras är ändå steget inte långt till att acceptera fusk.
Det finns två huvudspår för att bekämpa båda dessa brott. Att göra det mindre lönsamt och att öka kontrollen. Jag tror det är mest fruktbart att bekämpa svartarbetet genom att göra det mindre lönsamt. Det skulle behövas en oerhörd kontrollapparat för upptäcka när det äger rum. Däremot tror jag att främst kontroll måste vara motmedlet mot bidragsfusk. Utbetalningarna är kända. Och det finns sannolikt inget politiskt stöd för att i avgörande grad göra bidragsbrotten mindre lönsamma.